Säg den lycka som varar …

Går i väntan på vad besöket på VC ger
ang. mitt lilla "missöde" igår på promenaden. 
Lilla hjärtat skall kollas o även blodtrycket för att utesluta att "anfallet" inte beror på nåt sånt allvarligt. 
(null)
Gjorde samma morgonrunda idag som igår o idag gick den galant utan missöden. 
Det kändes bra.
Men märker att jag blir lite andfådd o att hjärtat slår så hårt att jag hör det ända upp i huvudet.
Detta trots att jag går i sakta mak o bara njuter av min omgivning.
(null)
Ändå är jag så glad, för jag som älskar att baka har äntligen en riktigt bra ugn igen o bullarna jag bakade igår eftermiddag blev himmelska. 
(null)
Så lite gör så mycket ibland, jag är så otroligt glad över nya ugnen.
Men kanske ännu gladare är jag över att min vev-radio äntligen kommit.
Den har allt man kan behöva vid eventuella längre strömavbrott ☺️
(null)
Nu har jag ett komplett prepper-skåp
där jag är beredd på alla möjliga eventualiteter.
(null)

Jag köpte också en kraftig powerbank 
som klarar många laddningar av mobilerna, 
för utan ström i dem kan vi ju inte ringa alls numera. 
Ja ni hör, Iréne har gått o blivit prepper på gamla dar ☺️
(null)
Men säg den lycka som varar 
min FitBit har slocknat o det går inte att ens med tvångsomstart att få igång displayen.
Den har strulat några månader men nu verkar den gett upp totalt.
Det konstiga är att allt funkar i den 
jag ser fortfarande hur långt jag går om dagarna 
hur gott eller dåligt jag sovit om natten mm.
för all denna data finns i FitBit-appen på telefonen 
men man vill ju kunna titta på sin klocka, 
för det är ju det en klocka är till för.


Panikångestattack

Vi går utmed sjön på vår morgonrunda vovvarna o jag.
Plötsligt börjar benen skaka ohejdat
skakningarna sprider sig i hela kroppen 
svettpärlor börjar tränga sig fram i pannan.
Jag får plötsligt tunnelseende 
o hjärtat krampar så jag förmår inte längre stå upp.
Så jag lägger mig ner på den flisbeströdda mjuka stigen 
kopplar loss hundarna o säger åt kloka Olle 
att gå hem o ta Bruno med sig.
Då jag förstår att nu skall jag dö.
Tänker innan allt svartnar 
att vackrare ställe än utmed Gryckens strand
kan man nog inte gå in i evigheten på.
(null)

Ändå vill jag så förtvivlat gärna leva vidare.

Förnimmer en lätt krafsning o känner en kall våt nos mot mitt öra.
Öppnar ögonen o hittar Bruno sittandes nära mig
han krafsar på mig ytterligare en gång 
o blir själaglad när han ser att jag är vaken.
Jag är nog ännu gladare än honom 
när jag förstår att jag är kvar i jordelivet 💕
Olle den lille känsliga krabaten 
han sitter längre fram på stigen o gråter (ylar)
Jag blir så oerhört glad att hundarna inte övergett mig
för jag hade inte velat somna in ensam.
(null)

Jag försöker resa mig upp men benen vill inte riktigt bära mig
så jag ringer 1177, av nån underlig anledning,
inte 112, inte Stefan (som inte heller var hemma)
utan 1177 var det enda som dök upp i mitt så omtumlade huvud,
o får prata med den mest underbara varelse.
Hon konstaterar ganska omgående att jag fått mitt livs 
första panikångestattack 😔
När vi pratat en bra stund mår jag lite bättre 
jag ser en bänk lite längre fram som jag tar mig till 
där sitter jag sedan o tittar ut över sjön o låter kroppen hela sig.
Blir sittandes där i 15 minuter innan kroppen slutat skaka
hjärtat slutat slå som en stångjärnshammare 
o andningen återgått till det normala.

Nu är vi hemma igen 
jag mår ganska bra trots allt
o jag vill ALDRIG uppleva detta igen
även om det är tämligen vanligt o ganska ofarligt 
så var det en oerhört obehaglig upplevelse 😔

Tänk så det kan bli 
jag som känner mig så stark o trygg
Har alltid varit en kan själv individ 
Alltid levt efter filosofin det som inte dödar dig …härdar ..
Jag klarar allt…

Men fick lära mig idag att psyket 
det rår man inte på
det lever sitt eget liv…

Grycken har sköljt


(null)
Grycken har sköljt o isen är på väg genom dammen 
o ner o ut genom turbinen (null)
Här ligger den på "kö" vid dammluckorna
ett mäktigt o vackert skådespel 
(null)
Mer is är på väg genom kanalen
den knastrar o gnirkar där den kommer flytande.
(null)
Våren är här på riktigt nu
det är så ljuvligt med fågelkvitter 
o en värmande sol i ryggen där vi går.
(null)
Lite tråkigt bara att lille Brunos skadade tass har fått lite skavsår
förmodligen har det kommit sand i hans sko på promenaden 😳
som skavt hål,
för gatorna är ju inte sopade ännu o det är massor av sand o grus i år.
Han är dock jätteduktig o låter mig tvätta o sköta om såren så de läker fint o vi hoppas slippa nån svårare infektion.
Så vi är nog snart på banan igen.
(null)
De har fått det jättebra här hemma nu också 
nu när de kan gå fritt ut o in på bakgården
Att hägna in kan vara det bästa vi gjort på hela tomten, känns det som, 
detta trots att vi slitit så hårt i flera år 
för att få någorlunda ordning på den.
För med nästan noll matjord o mest sprängsten o fyllnadsmassor,
o med en ogräsväxtlighet som höll på att knäcka oss, 
har det varit allt annat än lätt att få nåt att bli vackert o tilltalande.
(null)

Till o med så jag tycker min torkvinda är vacker idag,
så nöjd är jag med inhägnaden
Att kunna hänga ut tvätten 
är ett av det bästa som finns,
för doften när man tar in den torra tvätten är oslagbar. 
(null)
Nu väntar jag bara på att gräsmattan skall hämta sig efter vintern 
o bli grön o frodig igen
Samt att de perenner som inte frusit ihjäl i vinter, 
skall slå ut i blom o glädja både mig o alla vårhungriga humlor o bin.
Vi måste värna om våra insekter 
för utan dem klarar vi oss inte.



(null)