vänskap...

skammens rodnad sitter på min "snart" magra kinder
ofta har jag "kinkat o gnällt" här i bloggen

idag ringde jag min "själsfrände" och vän
som endast 37 år har vetat några år nu att hon har MS  
en tråkig jäkel också med skov på skov
nu var hon dålig igen och gick på "tuff bromsbehandling"
hon mådde verkligen uselt just nu
men tror ni att hon klagade...

hon klagar aldrig högt
hon är istället den som peppar mig..
hon har en sån sund inställning till livet och dess möjligheter
hon "träter" på mig när jag inte accepterar och lyder kroppens protester
men aldrig att hon klagar....

när jag lagt på luren satt jag fundersam
skämdes lite över att jag ens har mage att gnälla
jag en "tant på 58" som haft ett bra liv
och fortfarande egentligen har...
att jag ens tillåter mig själv att må dåligt
att låta demonerna ta över mitt liv nu o då...

satt och tänkte att...
egentligen borde det vara tvärtom
jag borde vara "kraften" i vår vänskap..
men istället så får jag den av henne...

vänskap är stort.....