livet ger och tar

fått massor av glädje till mig de senaste dagarna
massor....

men orkar ändå inte njuta fullt ut
jag mår ofantligt mycket bättre ..
skovet är borta och jag självläker lite varje dag

så nu jobbar jag stenhårt på att återta mitt liv

ändå finns olustkänslan där
och ångesten.. bristen på självkänsla.. "duger inte till nåt"-tankarna

vet att de destruktiva tankarna till mycket beror på min viktökning
och insikten att jag just nu inte klarar av att göra nåt åt den

kan inte bara skylla på mega Kortison-dosen jag fick
eftersom jag ätit lika mycket som vanligt
trots att jag suttit helt still i nästan två månader

möjligen har jag tom. ätit mer än vanligt

det kan jag iofs. skylla på Kortisonet
men även ledan o tristessen har gjort att jag tröstätit

men jag kan omöjligt samla ihop mig så mycket
att jag kan ta tag i det just nu..det går bara INTE

och det är då den kommer....ÅNGESTEN
istället för den där goa "tycker om mig själv"-känslan
är det att be om för mycket att önska sig den

jag ber inte om mirakel bara lite respit
så jag får ork o energi till den förändring
som jag är i sånt stort behov av just nu..

den här "tycker synd om mig själv" tillvaron jag går omkring i
är inte alls den Irene jag känner
inte den Irene jag vill vara heller
henne skulle jag mer än gärna bryta med

bara den ordinarie Irene kommer tilbaka i mitt liv igen

ljus o värme // Irene