När livet vänder

För ett tag sedan slogs hela min trygga värld i spillror 
Jag ruskades om o for runt i ett vakum precis som i en virvelstorm.
Har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv,
trots att jag sett dödens fula tryne i ögonen vid ett flertal tillfällen.
Vad det gäller mig själv, 
men nu gällde de mina nära o kära o då tappade jag det för ett tag o stod paralyserad o kände mig helt maktlös.
Bestämde mig dock för att spotta i nävarna, ta tag i skräcken o döda den.
Jag måste vara stark kände jag!
Och så fick det bli ❣️

(null)
För visst är jag som duvhöken som flög in i vårt fönster o tuppade av för en stund,
en överlevare.
Jag klarar mer än jag tror o jag är i mina djupaste dalar en fighter o med en sjuhelsickes envishet håller jag mig flytande 
tills jag orkar ta mig upp igen.
(null)
Det har varit en sommar där jag verkligen fått ta fram min sisu, kämparglöd, humor o sunt förnuft.
Två av mina älskade barnbarn har brutit höger arm, 
vilket nog gjorde lika ont i mig som hos dem.
(null)

Stefan blir svårt medtagen o uttorkad av en okänd magåkomma 
(Vi o inte infektion heller vet vad han råkade ut för)
o får åka akut in till infektionskliniken för dropp.
Dessa dagar ruskade om min lilla trygga värld,
eftersom jag insåg hur sårbar jag skulle vara som ensam.
(null)
Stefan mår bra igen o lilla Olle som också fick ont i magen o äter antibiotika mår också bättre o bättre för var dag.
Kanske har han badat för mycket i sommar o fått i sig nån bacillusk
eller så kände han också in oron här hemma.
Hur som helst mår både husse o hund bra igen.
(null)
Sedan händer det värsta av allt
ett av våra barn tar bort ett födelsemärke 
som visar sig ha Malingt melanom i sig.
Då rasar min hela tillvaro.
Nu efter många dagars oro o nattsvart ångest, 
har vi fått svar på att den inte spridit sig i närområdet.
Så nu andas jag normalt igen o min hyperventilation har lagt sig.
Sådana här gånger skulle jag kunna bli religiös om jag inte vore agnostiker.
Inget får hända våra fyra barn ... inget !
Där går gränsen för vad jag mäktar med!
(null)
Allt har inte varit nattsvart dessa dagar
Några andningshål har funnits o även ett o annat skratt har trängt fram.
Eva o jag har som vanligt fiskat kräftor 
(null)
Viktor o Angelica har varit hem från Karlskrona o hälsat på.
Vi hade tur m vädret o ungdomarna fick några riktigt bra dagar.
(null)
Vi till o med fick nöjet att vara med om att fiska kräftor o koka o äta dem. 
Hua det var jobbigt känslomässigt det där med att slänga i dem i stormkokande vatten.
Samt att vi hyrde kanot en dag o for ut på Grycken, 
så nu kan de pricka av det från sin bucket-list.
(null)
Vi har vågat oss ner till Täby o hälsat på barnbarnen 
en mysig eftermiddag i solens tecken.
(null)
Mattias har cyklat "Cykel-Vasan" o hade pit-stop hos oss för kaffe o bulle.
(null)
Jag har varit på provsmakning av årets kräftor på Stationsallén 
en glad o pratsam tillställning 
(null)
o somnar-loppisen har gått alldeles lysande trots rådande pandemi 
Handsprit o distans har varit årets ledord.
(null)
Nu återstår en helg med öppet på Loppisen 
sedan stänger jag nog för gott tror jag 😳
Vet inte om eller hur det ser ut med pandemi, hälsa eller ork nästa år.
Då går jag in på mitt sjuttionde år o kanske är det dags då att sluta med flaggan i topp.
För så känns det,
jag har verkligen lyckats med min lilla o så otroligt roliga Sommarloppis 

Återkommer när jag är stark nog 😔

När allt rasar omkring dig o du faller handlöst...
När tiden stannar o allt blir tyst mörkt o rädslorna o skräcken tittar fram.
Det är då man behöver sin innersta styrka o sin sisu man inte visste att man hade.
När förtvivlan tar över förnuftet o du faller ihop i tröstlös gråt. 
Just nu är jag där, 
så förlåt dålig uppdatering 
men jag orkar inte riktigt dela med mig av min annars så lugna o trygga vardag just nu 😔
Det har hänt så mycket svårt den sista tiden att jag håller på att gå sönder av oro förtvivlan o trötthet.
Så för att orka med vardagen 
behöver jag all den lilla kraft o energi jag ändå fortfarande har kvar,
till att få vardagen att fungera,
för nu är det tufft för Irene.
Inget är enkelt o rör-rakt i min värld just nu 
för oron förtar allt gott som trots allt finns runt omkring mig.
Som att jag nu ser fram emot att avsluta säsongens fantastiska Sommarloppis, 
vilket blir om två eller högst tre helger framöver. 
Sådan otrolig energi o glädje den gett, 
på nåt underligt o finurligt sätt känns det som att den burit o lyft mig i sommar. 
Den har varit min livlina o min bästa kamrat kan man nästan säga.
Nåt jag verkligen behövde efter 3 månaders total isolering under den här så underliga o overkliga våren. 
Jag är glad jag hade mod nog att öppna 
att jag löste logistiken o att allt hittills gått till 100 % bra....
Sedan att man som hustru, mamma o farmor oroar sig fördärvad över saker man inte kan påverka, 
ja det håller på att äta upp mig totalt.
Skör o svag plockar jag varje kväll ihop resterna av mitt forna jag, 
kryper ner under täcket o ber om en god natts  stärkande mardrömsfri sömn.
För att kunna orka ta mig vidare o framåt även nästa dag
för hur tufft det än är nu,
lever jag efter devisen att 
"man prövas aldrig mer än det man orkar bära" ..
Låt oss hoppas det är så 🙏🏼
//Irene