Men för att göra en lång historia kort
så har julen bara rusat förbi.
Eftersom jag missade både julaftonen o juldagen, genom att sova bort dem i feber-rus.
Gick o lade mig vid ett-tiden på uppesittarkvällen i dotterns nya fina lägenhet o vaknade till liv igen hemma i min säng, sent på eftermiddagen på juldagen, av att Stefan kom in med Alvedon o rykande het Risgrynsgröt.
Då hade jag sovit av o till i 40 timmar.
Kommer inte ens ihåg hur vi tog oss hem från Bålsta, samt hur jag tog mig till min egen säng.
Vi skulle firat julaftonen i Avesta hos äldste sonen, dit har vi inte kommit ännu, pga märkliga andra omständigheter, inte bara pga sjukdom.
Vi har nämligen ingen fungerande bil.
För framåt måndagen var jag nästan feberfri igen o stursk som jag är bestämde jag mig att nu fick det vara nog. Så jag tog bilen in till stan för att veckohandla, klart som korvspad att jag skulle fixa det.
Men det var en mycket spak Iréne som kom ut till bilen för att fara hemåt igen.
Ännu värre skulle det bli, för när jag stampade gasen i botten för att åka ut från parkeringen lyste alla varningslampor som värsta diskoteket o bilen fastnade mitt ute på vägen o snodde bara runt. Bromsarna hade hängt sig o
gick inte att få att lossna hur jag än försökte.
Så småningom efter att ha åkt runt på parkeringen o tvärnitat, kört framåt, backat o haft mig, släppte det i alla fall så jag kunde åka framåt o hemåt så sakterliga. Men varken med ABS "antisladd" eller (enligt bilen) rätt däcktryck,
samt tyckte jag omedelbart skulle anlita närmaste verkstad.
Det visade sig lite senare att närmaste verkstad hade tid först den 12 januari att laga bilen. 😱
Det var kymigt åka hemåt då det var isgata hela vägen hem.
Men det gick bra o hem kom jag med gruvlig huvudvärk o ytterligare en febertopp.
En märklig jul har vi haft,
Stefan o jag öppnade våra julklappar först sent på juldagen,
yngste sonen dök upp ensam,
då även hans söta sambo kände sig hängig o blev kvar hemma i Karlskrona.
Familjen vi har i Täby hälsade på, på annandagen även de var i efterdyningarna av flera veckors förkylningar i familjen.
Jag har varit skraltig nästan hela veckan, men på benen i alla fall.
Men vet ni nu blickar vi framåt o önskar oss alla ett riktigt gott nytt år!
