Att bli bjuden hem till vänninan på kräftor o ett par glas vin
sådär en helt vanlig torsdag
är guldkant de lux i tillvaron för mig.
När man svänger in på gården så
möts man av stallyktan som brinner välkomnande.
Det där med att känna sig välkommen
är en så skön känsla
och den lägger sig som bomull runt hjärtat.
Vilken trevlig o så välbehövlig prata av sig-kväll vi hade.
Som vanligt rusar tiden o efter kaffe o en god bit Budapest tårta
var det dags att knyta ihop säcken o gå hem.
Det där med guldkant på tillvaron
det kan jag stå ut med att ha då o då.