Ätit snabbmats-lunch i Hedemora
i väntan på att bilen skulle bli klar på verkstaden
tyckte inte att det var godare eller bättre än senast det hände
då jag lovade mig själv att inte äta sånt skräp igen.
Men nu kan jag nog med stor säkerhet lova att det var sista gången.
Får övertala lat-masken hädanefter
att ta de där extra stegen till nån trevlig lunchrestaurang
som åtminstone serverar bättre o lagad mat.
Detta oavsett väder, vind o vägförhållanden,
det var ju den där lilla detaljen, halkrisken,
som avgjorde matstället denna gång tyvärr.
Apropå halkrisk det har varit tufft nu i några veckor
att hitta vettiga promenadvägar med vovvarna
det är fasiken inte mysigt eller kul någonstans nu.
Så tövädret o stormen vi har nu är välkommen från min sida
för kanske hittar barmarken fram nu,
så man kan gå utan att spänna sig så att nacke o rygg krampar
när man väl kommit hem igen.
Vi testade gå på isen en dag o det var tyvärr lika illa där
för det lilla lagret med snö som kommit
gjorde att dubbarna på skorna inte nådde igenom snön
så tyvärr halkade jag oroligt o stelt omkring på isen
trots bästa skorna man kan ha en isig vinter som denna.
Det är tur man har empatiska o inkännande hundar
när man är lite krasslig o dras med feber av till fortfarande
Bruno är den bästa medicinen sådana dagar
han skyddar o vaktar mig med sitt liv den lille krabaten,
Stefan får inte ens komma in o fråga hur jag mår
utan att et dovt "håll dig undan, henne vaktar jag" hörs.
Kanske inte optimalt 🥹
men det är skönt att ha ett troget sällskap
när man inte är riktigt kurant.
Idag har jag dock fått en sån skön o otroligt välbehövlig behandling
o blivit så ompysslad att jag knappast kan eller ens näns klaga.
Det var så obeskrivligt skönt o gjorde på riktigt underverk
så kanske vänder det nu så jag kan se fram emot våren
med livslust o nyfunnen glädje i sinnet.
Jag vill o planerar ju så otroligt mycket skoj
o har så stora o roliga planer inför sommaren
både med Loppisen o med odlingarna i vår fina trädgård.
Svårt då att inte låta glädjen gro i trötta kroppen
o bara låta den växa sig stor o stark.
Nu siktar jag in mig på bara "må bra dagar"
o tänker hoppa över de träliga o jobbiga.
Livet är ALLDELES för kort för det vid min ålder 💕
