Idag vaknade jag med längtan o saknad i hjärtat.
Gråvädret därute gör mig melankolisk
o hjärtnupen.
Kryper upp i soffan o kollar på morgonteve i sällskap av en brasa i kaminen o en morgontrött vovve,
vårt senaste tillskott i familjen "Balkan-Bruno"
som vi numera kallar illbattingen ❤️
Att gå i ide känns som en bra idé,
tänk att vakna till strålarna av en värmande strålande vårsol
istället för detta träliga höstmörker.
Fast vid närmare eftertanke vore det förödande
jag som tokgillar december
med allt pyssel o pynt den för med sig.
Lite roligt har väl ändå hänt
jag har äntligen klippt av mig mitt Corona-långa hår.
Så välbehövligt!
Stefan har tagit ut lite förtida pension o är numera friherre på riktigt
efter tre månaders semester o "hemarbete" i ett o ett halvt år.
Det är nåt jag trivs riktigt bra med.
Så skönt vara två här hemma om dagarna,
det har varit lätt att vänja sig vid.
I fredags var han ut med chefen o åt tack o hejdå-lunch ☺️
då passade jag på att äta min favorit
Havregrynsgröt m lingonsylt.
Vilket var en win win situation för oss båda.
Eftersom gröt inte är Stefans favorit,
men nåt jag ätit många gånger som lunch under årens lopp,
när jag varit ensam hemma.
Sedan har jag äntligen kommit igång med läsningen igen.
Jag sträck-läser bok efter bok o både gråter o skrattar om vart annat.
Ibland är det underbart att glömma bort sig i böckernas fiktiva värld.
Till det tråkiga hör dock den obefintligt fungerande golvvärmen.
Eller endast halvt fungerande kanske jag i sanningens namn borde säga.
För av o till på några golv är det någorlunda varmt ibland.
Så det är en jäkla tur det inte varit riktigt kallt ännu.
Hundarna har funnit varandra o mellan dem funkar allt toppen.
Hur eller vad Bruno tycker om att bo hos oss vet vi inte,
men han äter, sover o viftar på rumpan
så vi tror att han funnit sig tillrätta någorlunda i alla fall.
Balkan-Humöret har han kvar
men humorbefriad är han.
Igår kväll var det dags för lite lördagsgodis
så jag lade ut två popcorn på golvet
som de skulle få ta efter kommandot
"Varsågod"
surare Bruno än då,
ja det får man leta efter ☺️
När jag däremot lade ut hund-godis
ja då blev det annat ljud i källan.
Då orkade han knappt invänta kommandot
Olle som är luttrad o van med hur jag är, tog det med ro o åt upp både popcornet o hundgodiset.
För han är alltid hungrig o äter allt han bjuds.
Lik sin matte alltså, som nu måste ta tag i Corona-vikten.
Har ju så mycket skoj som väntar nästa år o då måste ju festkläderna passa.
❤️
