IDOL och spirande glädje

tittar på Halvåtta hos mig
ett supertrevligt och lätt-tittat program
där det är Helge Skoogs kommentarar som gör hela programmet

hinner koka lite kaffe i reklampausen
bara för att sedan slå mig ner i TV soffan
ytterligare en timme..följer IDOL nämligen

att en "gammal tant" som jag kan bli så fast
i ett "ungdomsprogram" och det utan att skämmas ett dugg

tycker Peter Jidhe sköter sig otroligt bra som programledare
älskar juryn Bagge, Bagge-Wahlgren och Karlsson
och beundrar alla som är med och kämpar

favoriter börjar utkristallisera sig
men det tänker jag inte avslöja här
eftersom den slutliga deltagarlistan ännu inte är färdig
återkommer med vilka två som går till slutfinalen
(enligt mig alltså)

annars går jag omkring på små rosa moln nu för tiden
börjar förstå att/hur deprimerad jag varit ett långt tag tidigare

att "må bra" gör så otroligt stor skillnad i ens vardagliga liv
trots den obeskrivbara tröttheten jag dras med
på nåt sätt orkar jag med även den just nu

till och med så mina tankebanor är annorlunda
om nån är "vass" eller sårar mig på nåt sätt
kommer tankar som " stackarn han/hon måste må bra dåligt"
eller "undrar vad/vem som orsakat detta tråkiga beteende"
detta istället för att bli sårad och ledsen

gömma mig och slicka såren..och bara vilja försvinna

när min "låge" Stefan hugger eller opponerar sig
blir jag bara full i skratt och har svårt att hålla igen
nästan så det är lite,men bara lite synd om honom
han är trött, sliten och vill ju naturligtvis att jag skall
"ta emot" och hålla med..

och det han möter är en glad småtokig sambo
som inte alls tar hans surhet på allvar..

konfunderad står han mitt på golvet och fattar ingenting
och ser ut som om han tänker
"den där Irene var det fler år sedan jag träffade"

men det är en sådan befrielse att ha kommit upp ur dyn
hittat sig själv igen..
den där lite smågalna pratglada Irene...

henne vill jag umgås med fram till den dag jag "tippar över"