Första gången Renaulten skulle besiktas
åkte jag till Sandviken o Carspect
snabbt enkelt, snyggt, rent o billigare än Bilprovningen
Det var snabbt avklarat o bilen fick
Med beröm Godkänt !
När jag ändå var i Sandviken
passade jag på att handla lite
"Måste ha" saker på ÖoB
Saker som bara finns där.
o dessutom besöka COOP
o kolla in deras Glutenfria sortiment
Det är nåt jag alltid gör när jag kommer till nån ny mataffär
Ibland gör man riktiga fynd o det gör mig överlycklig,
då utbudet på hemmaplan är otroligt påvert o ointressant.
På hemvägen blev jag så otroligt nostalgisk
så jag fick lov att svänga av vägen o in i lilla byn, Berg.
Där jag bodde fram till tolv års ålder.
Där på andra sidan Ho-ån, uppe på muren räddade jag o min väninna en pojke, Anders S. från att drunkna
Ett dramatiskt minne som för alltid etsat sig fast på näthinnan.
När jag bodde här som barn fanns inga staket eller avskärmningar !!
Fotot nedan är taget precis från där vårt lilla hus låg.
Så närmare "Å-gubben" än så kommer man inte.
Honom hotade mamma med om o när jag lekte på turbinen
eller på stenarna nedanför dammluckorna när det var lågvatten.
Nu kunde man inte ens gå över bron, pga stängsel o grindar,
den som jag sprang på dagligen från 4 års ålder fram till vi flyttade till Hofors
Idag var det fullt stå på vattnet o luckorna öppna för fullt.
Hoån var fylld till brädden o ganska mäktig,
vilken helt sanslöst farlig plats att ha som lekplats som barn.
Fattar inte att mamma vågade bo här o släppa mig ur sikte varje dag.
Jag kom o gick precis som jag ville
utan tillsyn,
och eller vad jag kommer ihåg aldrig nån oro från min mamma.
Jag hade kopplat fast barnen i löplina om jag ens släppt ut dem 😳
Kunde inte låta bli ta ett foto längre upp efter Ho-ån
rakt upp ifrån där "mitt hus" en gång låg.
Där bodde/bor John M.
killen vi alla flickebarn var kär i
o naturligtvis alla ville leka med,
dessutom hade han så mycket fina häftiga leksaker,
nåt jag aldrig hade då mamma var ensamstående med mig
o alltid sa att vi var fattiga,
fast det egentligen inte riktigt stämde,
men min mamma prioriterade annat än leksaker
o även en ny hett efterlängtad fin tjej-cykel.
Lilla jag cyklade alltid på min mammas stora blå dam-pirra,
tills vi flyttade till Hofors o jag fick mitt första sommarjobb o jag hade råd att köpa mig en turkos fin DBS.
Minns så mycket roligt vi hade som barn uppe vid Johns ladugård o hus,
men minns även djupt sorgliga saker.
Nåt som sköljde över mig när TV-programmet om Hofors gick på teve för nåt år sedan.
Då var John med o berättade lite från sin barndom
o jag slungades med stor kraft tillbaka till den tiden kring 1956-1962
o mindes plötsligt så mycket.
Som idag gjorde så ont
att jag hade svårt att riktigt hantera det,
men som vi som barn lärde oss att leva med,
för vad hade vi för val.
Vi hade lite lika bakgrund,
men ändå olika,
men vi bar på samma längtan,
förstod jag nu som vuxen.
Satte mig i bilen igen o släppte allt gammalt,
kan ju ändå inte påverka det som varit.
Blundade o mindes det lilla totalt omoderna huset, nu borta för alltid,
lekstugan morfar byggde till oss,
Den otroligt vackra trädgården vi hade.
Den stora snälla Mjölnaren,
som också skötte om Kraftverket o Dammluckorna,
o som ofta tittade till mig när mamma jobbade sent o även på nätterna.
Försökte minnas alla barn som bodde i byn,
tänkte på de båda affärerna som fanns,
skolan där jag gick upp till o med klass 5
o med fasa mat-tanten Signhild
(tror jag hon hette) som tvingade i mig den mest fasansfulla leverstuvning jag någonsin ätit.
Väl hemkommen igen,
skakade jag av mig nostalgikänslan
åt en god o nyttig lunch.
Andades djupt ett par gånger o kände glädjen börja växa i bröstet,
pussade Olle o Stefan
o for sen in till stan (Hedemora)
för att lämna ifrån mig alla uppdrag som Förvaltare !!
En underbar lättnad efter 13 år,
som varit både ris o ros
o bitvis mycket påfrestande.
Men nu är jag äntligen från den
29 februari
entledigad o befriad från ansvar.
Så nu är jag pensionär på heltid!
Sommarloppisen räknar jag som en rolig hobby o sommaraktivitet.
Det firade vi maken o jag, så här
Den här veckan har jag börjat vårstäda,
vilket är två månader för tidigt,
men mina fönster är förskräckliga efter alla stormar vi haft nyligen,
dessutom visar den lågt liggande obarmhärtiga vårsolen varenda dammkorn i huset,
vi har ju alla stora fönster mot söder !!
Jag vet att jag kommer få ångra att jag började för tidigt, men
