Plötsligt börjar benen skaka ohejdat
skakningarna sprider sig i hela kroppen
svettpärlor börjar tränga sig fram i pannan.
Jag får plötsligt tunnelseende
o hjärtat krampar så jag förmår inte längre stå upp.
Så jag lägger mig ner på den flisbeströdda mjuka stigen
kopplar loss hundarna o säger åt kloka Olle
att gå hem o ta Bruno med sig.
Då jag förstår att nu skall jag dö.
Tänker innan allt svartnar
att vackrare ställe än utmed Gryckens strand
kan man nog inte gå in i evigheten på.
Ändå vill jag så förtvivlat gärna leva vidare.
Förnimmer en lätt krafsning o känner en kall våt nos mot mitt öra.
Öppnar ögonen o hittar Bruno sittandes nära mig
han krafsar på mig ytterligare en gång
o blir själaglad när han ser att jag är vaken.
Jag är nog ännu gladare än honom
när jag förstår att jag är kvar i jordelivet 💕
Olle den lille känsliga krabaten
han sitter längre fram på stigen o gråter (ylar)
Jag blir så oerhört glad att hundarna inte övergett mig
för jag hade inte velat somna in ensam.
Jag försöker resa mig upp men benen vill inte riktigt bära mig
så jag ringer 1177, av nån underlig anledning,
inte 112, inte Stefan (som inte heller var hemma)
utan 1177 var det enda som dök upp i mitt så omtumlade huvud,
o får prata med den mest underbara varelse.
Hon konstaterar ganska omgående att jag fått mitt livs
första panikångestattack 😔
När vi pratat en bra stund mår jag lite bättre
jag ser en bänk lite längre fram som jag tar mig till
där sitter jag sedan o tittar ut över sjön o låter kroppen hela sig.
Blir sittandes där i 15 minuter innan kroppen slutat skaka
hjärtat slutat slå som en stångjärnshammare
o andningen återgått till det normala.
Nu är vi hemma igen
jag mår ganska bra trots allt
o jag vill ALDRIG uppleva detta igen
även om det är tämligen vanligt o ganska ofarligt
så var det en oerhört obehaglig upplevelse 😔
Tänk så det kan bli
jag som känner mig så stark o trygg
Har alltid varit en kan själv individ
Alltid levt efter filosofin det som inte dödar dig …härdar ..
Jag klarar allt…
Men fick lära mig idag att psyket
det rår man inte på
det lever sitt eget liv…
Men oh så hemskt för dig, vilken tur att voffarna stannade hos Dig❤️ Jag har också haft en sådan upplevelse , den vill man inte uppleva igen!
skrivenKram på dig❤️
Jaana