8:e bilden: En person som du saknar.
personer jag saknar har det blivit några med åren
det är ju en naturlig följd av att man själv åldras
det är konstigt det där med saknad
vissa tänker man på ofta
andra bara när man av nån anledning blir påmind
jag har en person jag tyckte oerhört mycket om..
som var min själsfrände och vän
och som jag ofta tänker på o saknar
vi var inte ens släkt..
utan det var genom min man vi blev bekanta..
det var min svägerskas man .. bästa Birger
vi fann varandra direkt..och han accepterade mig som den jag var
vi hade alltid vansinnigt roligt ihop när vi träffades
jag älskade honom verkligen..om än platoniskt..
han var den storebror jag alltid saknat...
plötsligt en dag fanns han inte där längre
utan gick bort i stor sorg o saknad alldeles för ung
jag har trots att många år passerat inte accepterat det ännu
begriper inte varför jag har så svårt
att komma till ett avslut med just honom
visserligen var vi själsfränder..men ändå
jag har ju mist andra nära och kära genom åren
men de har bleknat och oftast tänker jag på dem med ett leende
som när man minns nåt skoj man haft
eller nån annan trevlig episod
precis som det skall vara .. för att orka vidare
eftersom jag numera nästan aldrig tittar bakåt
eller ältar allt som hänt i livet..
utan lever för dagen..
är djupt tacksam över det jag har och gläds över varje dag jag får..
fattar jag inte varför jag fortfarande störs av saknaden av Birger
om det är så att man ses i en annan dimension
får jag säkert veta..
för då är det nog han som tar emot mig vid porten
eftersom vi hade så mycket kvar att prata om och skratta åt
vissa människor lämnar djupa avtryck i ens inre
och spåren av dem nöts aldrig ut
Birger är en av dem ..
han är en av dem jag gärna sett att han stannat ett tag till i jordelivet..
och det av helt egoistiska skäl
jag saknar honom..
