Efter att ha väntat hela maj på att sommarvärmen skall infinna sig
så exploderar plötsligt allt
i mitten på juni o nu är strax den absolut vackraste blomningen över 😳
Jag älskar ju alla dessa tidiga vårblommor
o igår när jag kom ut i trädgården hade kronbladen från bondpionen börjat falla av,
syrénbuskarna är numera oattraktivt bruna istället för vackert lila, penséerna har sett sina bästa dagar
o Alliumen är det snart dags att klippa av o använda som eternell.
Allt är inte bara frid o fröjd med vårblommningen en del ger allergireaktion tyvärr
o en del ger massor av jobb i gräsmattan.
Tur då att denna helt underbara fyllda chokladen inte innehöll gluten
som jag är svårt intolerant emot,
för det kan vara en av de godaste jag ätit på många många år.
Yngste sonen o hans sambo bjöd på den när de var hem på snabbvisit
o skam till sägandes så gömde jag undan den i skafferiet
eftersom jag INTE klarade av att dela med mig av den.
Utan att skämmas det minsta åt jag upp hela kakan själv
o njöt av varje bit o tugga.
Då det går väldigt långt mellan mina choklad-njutningar.
Att njuta kan ha många ansikten,
Bruno visar gärna vägen hur man kopplar av till hundra procent.
Samt gärna med en favo-boll i munnen.
Olle däremot är en försiktig general o blottar inte gärna magen o strupen.
Men ser ändå ut allt som oftast att ändå njuta fullt ut.
Sen är de också gärna nära varandra o sover både djupt o gott
eller som jag säger
"nu ligger de på laddning igen" 😳
För så är det faktiskt,
ni skulle se hur det ser ut när de vaknar efter en tupplur på maten 😱
Det händer att jag blir avundsjuk på deras härlig energi,
allt som oftast skulle jag behöva den,
Men hur jag än"tupp-lurar"
så inte fasen vaknar jag
med fullt av spring i benen.
Så lite i ofas är vi hundarna o jag,
förutom på morgonen
där har jag fått en själsfrände i Bruno
Vi gillar att chilla på morgonen
o jag kan äta frukosten i lugn o ro
för att vi vid 8,30 tiden sedan kan
ta en lång runda runt bruket o kyrkallen hem.
I hela mitt liv har jag varit morgon-sakta.
Naturligtvis har jag fått lov att tvinga mig till att kliva upp tidigt
vi har ju fyra barn.
Men vet inte hur många morgonrockar jag slitit ut genom åren.
Att Stefan är morgonpigg är väl tur
för han har redan ätit frukost
gjort sig i ordning för jobbet
o har oftast åkt iväg,
när jag äntligen kravlar mig ur sängen,
så några större världskrig har aldrig brutit ut under morgonens arla timmar iaf.
Nu slutar han jobba o tar ut livslång semester from sista juli i år,
så vilken tur i oturen
att vi haft drygt ett år på oss att vänja oss vid att han ff är hemma när sjusovaren vaknar.
Det finns ju fördelar med hemarbete även om det beror på Covid19
men det när emot att erkänna.
För Covid19 hatar jag djupt o innerligt
men att Stefan tagit ut lite förtida uttag av pensionen älskar jag.