Jag ruskades om o for runt i ett vakum precis som i en virvelstorm.
Har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv,
trots att jag sett dödens fula tryne i ögonen vid ett flertal tillfällen.
Vad det gäller mig själv,
men nu gällde de mina nära o kära o då tappade jag det för ett tag o stod paralyserad o kände mig helt maktlös.
Bestämde mig dock för att spotta i nävarna, ta tag i skräcken o döda den.
Jag måste vara stark kände jag!
Och så fick det bli ❣️

För visst är jag som duvhöken som flög in i vårt fönster o tuppade av för en stund,
en överlevare.
Jag klarar mer än jag tror o jag är i mina djupaste dalar en fighter o med en sjuhelsickes envishet håller jag mig flytande
tills jag orkar ta mig upp igen.

Det har varit en sommar där jag verkligen fått ta fram min sisu, kämparglöd, humor o sunt förnuft.
Två av mina älskade barnbarn har brutit höger arm,
vilket nog gjorde lika ont i mig som hos dem.

Stefan blir svårt medtagen o uttorkad av en okänd magåkomma
(Vi o inte infektion heller vet vad han råkade ut för)
o får åka akut in till infektionskliniken för dropp.
Dessa dagar ruskade om min lilla trygga värld,
eftersom jag insåg hur sårbar jag skulle vara som ensam.

Stefan mår bra igen o lilla Olle som också fick ont i magen o äter antibiotika mår också bättre o bättre för var dag.
Kanske har han badat för mycket i sommar o fått i sig nån bacillusk
eller så kände han också in oron här hemma.
Hur som helst mår både husse o hund bra igen.

Sedan händer det värsta av allt
ett av våra barn tar bort ett födelsemärke
som visar sig ha Malingt melanom i sig.
Då rasar min hela tillvaro.
Nu efter många dagars oro o nattsvart ångest,
har vi fått svar på att den inte spridit sig i närområdet.
Så nu andas jag normalt igen o min hyperventilation har lagt sig.
Sådana här gånger skulle jag kunna bli religiös om jag inte vore agnostiker.
Inget får hända våra fyra barn ... inget !
Där går gränsen för vad jag mäktar med!

Allt har inte varit nattsvart dessa dagar
Några andningshål har funnits o även ett o annat skratt har trängt fram.
Eva o jag har som vanligt fiskat kräftor

Viktor o Angelica har varit hem från Karlskrona o hälsat på.
Vi hade tur m vädret o ungdomarna fick några riktigt bra dagar.

Vi till o med fick nöjet att vara med om att fiska kräftor o koka o äta dem.
Hua det var jobbigt känslomässigt det där med att slänga i dem i stormkokande vatten.
Samt att vi hyrde kanot en dag o for ut på Grycken,
så nu kan de pricka av det från sin bucket-list.

Vi har vågat oss ner till Täby o hälsat på barnbarnen
en mysig eftermiddag i solens tecken.

Mattias har cyklat "Cykel-Vasan" o hade pit-stop hos oss för kaffe o bulle.

Jag har varit på provsmakning av årets kräftor på Stationsallén
en glad o pratsam tillställning

o somnar-loppisen har gått alldeles lysande trots rådande pandemi
Handsprit o distans har varit årets ledord.

Nu återstår en helg med öppet på Loppisen
sedan stänger jag nog för gott tror jag 😳
Vet inte om eller hur det ser ut med pandemi, hälsa eller ork nästa år.
Då går jag in på mitt sjuttionde år o kanske är det dags då att sluta med flaggan i topp.
För så känns det,
jag har verkligen lyckats med min lilla o så otroligt roliga Sommarloppis