Förkyld eländig o febrig!
Vet ju att små barns baciller är de mest smittsamma man kan vara i närheten av.
Men det har inte bekymrat mig speciellt, då jag aldrig brukar bli förkyld.
Har ju ett immunförsvar som jobbar på högtryck o det brukar mota även de elakaste baciller.
Men denna gång letade sig ett par in i min hals o har nu förökat sig så till den milda grad att jag golvats!
Vi hade ju besök av en liten hostande tjej o denna gång var oturen framme.
Jag tog febern eftersom jag känner mig så ynklig o sjuk
37,7 visade den, fast jag trodde den skulle vara över 40 grader minst !
Så är det att bli gammal, minsta lilla temperaturhöjning golvar en.
När man besöker farmor o vill gå ut med Olle måste man komma på fm om man vill gå i dagsljus.
Annars är det pannlampa o fullriggad med reflexer som gäller.
Det visste pappa Mattias som tagit med sig allt för en mörkerpromenad ner till kiosken (lanthandeln).
För jag har ju ännu inte lyckats komma överens med den rigida människan på kommunen som ansvarar för vägbelysningen.
Jag tycker fortfarande att den "saknas" på vår vägstump,
oavsett vad han tycker eller fått för sig!!
Då jag läst på o har förstått att det är väldigt godtyckligt o luddigt om huruvida vi har rätt att kräva det.
Jag anser dock att vi har rätt till det,
som alla andra boende i kommunen!
Ännu är inte sista ordet sagt om just det, men först skall jag se till att ta livet av en miljon baciller som golvat mig.
Visst skulle det kännas betydligt tryggare att ha det som nere på genomfartsvägen,
än att gå i kolmörker,
vi har dessutom skolbarn boende på gatan,
som skall ner till bussen varje morgon.
Men vänta bara, lite till orkar jag bråka...
Förresten sen måste jag även ta tag i en sak till,
tuggade jag inte bort en bit av en tugg-tand härom dagen.
Så ett besök akut hos tandläkaren får det bli när jag orkar o är frisk igen.
Blir väl utslängd om jag kommer nu med halsont o munnen full av baciller.
Att se dessa två komma springande är en fröjd i mitt hjärta!
Olle älskar sin husse över allt annat o att springa med honom är nåt av de bästa han vet.
Hög svansföring o totaldiss av matte vid sådana tillfällen!
Enda gången jag riktigt duger är när husse jobbar eller när det vankas mat!
Fast morgonrundan nere vid strandkanten på Grycken gillar han,
vi njuter nog lika mycket både han o jag när vi går där!
Så underbart vackert o energigivande, förkyld eller ej!
Har lovat mig själv o Olle att vi också skall hitta nåt som blir "vår grej"
Men först måste jag hitta energi o förmåga igen till det.
Just nu är det knapert med den varan.
Så nu kryper jag nog ner i sängvärmen igen
tar en Strepsils o sover bort några timmar
det brukar hjälpa mot "elaka baciller"
Olle är inte sen att haka på,
för empatisk o vänlig är han i överflöd ❤️❤️❤️
