när man vaknar o känner att
"helvete, jag är tillbaka i ruta ett"
i söndags morse kände jag direkt att nåt var fel
fattade inte direkt, vad
så småningom gick det upp för mig
att "tröttheten" var tillbaka
dimman låg tät i hjärnan o det var oroande tyst "därinne"
tankarna låg som inbäddade i bomull eller rent av fetvadd
tyngderna på benen o armarna var större o tyngre än någonsin
motoriken o rörelserna blev likt en sengångare
hela jag var en enda stor seg o kladdig degklump
jag kämpade emot
öppnade loppisen klockan tolv som avtalat
klockan två gick jag in o lade jag mig på soffan
eftersom det då blev lugnt i lilla boden
bara för att vila ögonen lite
vaknade tio i fyra
o då var det dags att stänga
lite så har det varit sedan dess
så nu är vi två trötta gamla o slitna i familjen
har bestämt mig för att ha stängt under veckan
o bara ha öppet fredag lördag o söndag hädanefter
har bestämt mig för att stänga för GOTT den 3 september
som är sista lördagen då vi har marknad i på bruket
känslostormarna i kroppen är skrämmande o intensiva
jag vill verkligen inte backa nu
jag som haft den bästa sommaren jag kan komma ihåg
får verkligen hoppas det är lågtrycket o stormen därute
som ställt till det i kroppen min
för nu är jag bortskämd med att "må bra"
Qigongen i måndags som brukar vara så "go"
o ge mig sån energi o glädje
till o med den var jobbig
på nåt underligt o för mig helt okänt sätt
men styrketräningen igår gick bra
o jag kände mig så nöjd
men golvade mig totalt vid hemkomsten
idag är det tänkt att jag skulle ta tag i städning
men har mest fikat o kollat på OS-sammandrag på TV;n
dock lyckades jag samla ihop mig
så småningom o städa av det jag tänkt mig
det känns bra nu såhär efteråt
men det tog på
så mycket skoj jag varit med om denna sommar
o har fortfarande som väntar
då våra nya cyklar kommer i morgon
(de har varit ute på resa i Sverge alldeles själva ett tag,
Bring har svårt med adresser tydligen)
jag vill verkligen ut o testa att min Hybrid
det tänker jag ju göra också
o det oavsett vad "tröttheten" tycker om det
för nu är det "krig"
jag skall ur den här svackan
fortsätta framåt med stora kliv
precis som jag gjort nu de senaste månaderna
appropå inget jag har köpt mig en riktigt härlig regnkappa
en sån där man blir glad av fast det regnar
idag fick jag användning för den på hundpromenaderna
trött, osminkad o grå
men njuter ändå av höstrusket i min fina kappa
att sedan träden börjar visa hur vintern kommer bli
låter jag bara sjunka in i det undermedvetna
för jag lever här o nu
jag försöker ta mig framåt o ur dimman
imorgon har jag beställt sol o värme
bara för att se om inte "dimman" lättar då
jag gör hur som
som jag alltid brukar
börjar den nya dagen med kaffe o smörgås
numera med tillbehör från den egna trädgården
bara det gör livet värt att leva
som sagt imorgon har jag beställt en "dimfri" dag
frid Irene
Men vilken fin regnkappa som muntrar upp! Var hittade du den?
Hoppas det är vädret som gör att du känner dig sämre, kanske i kombination med något litet virus som ställer till det. Kram