vänskap...

skammens rodnad sitter på min "snart" magra kinder
ofta har jag "kinkat o gnällt" här i bloggen

idag ringde jag min "själsfrände" och vän
som endast 37 år har vetat några år nu att hon har MS  
en tråkig jäkel också med skov på skov
nu var hon dålig igen och gick på "tuff bromsbehandling"
hon mådde verkligen uselt just nu
men tror ni att hon klagade...

hon klagar aldrig högt
hon är istället den som peppar mig..
hon har en sån sund inställning till livet och dess möjligheter
hon "träter" på mig när jag inte accepterar och lyder kroppens protester
men aldrig att hon klagar....

när jag lagt på luren satt jag fundersam
skämdes lite över att jag ens har mage att gnälla
jag en "tant på 58" som haft ett bra liv
och fortfarande egentligen har...
att jag ens tillåter mig själv att må dåligt
att låta demonerna ta över mitt liv nu o då...

satt och tänkte att...
egentligen borde det vara tvärtom
jag borde vara "kraften" i vår vänskap..
men istället så får jag den av henne...

vänskap är stort.....










Kommentarer :

#1: Nilla

:) KRAM på dig!

Du vet vi ger ju och tar vi två... Ingen av oss skulle vara nån vidare motor utan den andra :) Är glad att du finns!



Och vet du... Idag kan jag klaga massor... Kroppen har nu samlat vätska så att ögonen är som springor, det är jobbigt att se ordentligt då! Och det spänner och drar överallt i huden... Är ungefär lika fast som en vattenballong i hullet :) SÅ mycket man vill göra nu före jul också, men orkar man... Icke... Men det finns ju alltid den där sista veckan precis innan julafton... DÅ får jag hinna mycket, jag fullkomligt älskar ju att vara ute i sista minuten! ;) Pust, tur att man kan shoppa via nätet nu för tiden så det blir nånting gjort... Och så mitt i allt så ska vi fira födelsedag också...! Stackars Raie blir nog utan fölsedagspresent... :)



Se... Klaga det kan jag också! :D



Kramis! Ser fram emot fika... Hoppas kroppen samarbetar bättre imorrn!

skriven

Kommentera inlägget här :