så börjar då julefriden infinna sig i huset
stakar,stjärnor o tomtar är på plats
jag bara går omkring o myser
över att nästan vara färdig
hur hemtrevligt det ändå är att julpynta hemmet..
jag lovade ju så stort bilder på före o efter
här kommer några
att överhuvudtaget få fram julpysslet tar sina modiga timmar hos mig
äntligen framme vid julkartongerna ute på kallvinden
nu återstår att plocka tillbaka allt i det pytte-lilla istuvade varmförrådet igen
innan man kan börja packa upp.. tålamodskrävande...
"The
same procedure as
last year, miss Sophie? The
same procedure as every
year, James".
...här är några av mina vänner,samlartomtarna
och några andra för mig viktiga tomtar.
kök i förvandling
nu fattas bara den härliga kritvita snön utanför de nyputsade fönstren
så vore allt perfekt...
jag är så trött på detta regnande
och mörkret som kommer med det
mörkret och survädret nafsar mig hela tiden i nacken
pockar på min uppmärksamhet...
jag tänder ljus,
jag eldar i kakelugnen
jag kryper upp i soffan och läser en god bok
jag försöker göra varje dag till en "bra dag"
jag stretar emtot så gott det går
men dras ändå ner i melankoli-träsket emellanåt...
men just idag har varit en helt FANTASTISK dag
jag har haft min livs bästa träff
med sjukvården överhuvudtaget .....
vi pratade genom min "situation"
vi ventilerade..
vi försökte hitta lösningar..
vi skrattade och jag grät också en skvätt
men ut kom allt " det onda" ur bröstet
jag fick "arbetsuppgifter" till nästa vecka
jag fick aha-upplevelser
jag fick känslan av att "jag är bra" som jag är
jag gick som på små moln från vårt möte..
jag ser fram emot nästa träff...
den här hjälpen hade jag velat ha för läääänge sedan..
men nu får jag den
tackar ödmjukast
ler med hela ansiktet
pratade "sönder" Stefan när han kom hem
jag är så oändligt tacksam..
för det är så vansinnigt svårt
att slåss mot sina demoner...
att inte längre "kunna" det man alltid gjort
att alltid låtsas vara stark o duktig
när man känner sig liten ynklig, rädd och svag ....
