ibland känner jag mig väldigt udda o ensam
som när alla omkring mig glatt konstaterar
att "äntligen kommer våren"
nu minsann vaknar man/allt till liv igen
jag mår mest bara "konstigt" i kroppen
jag känner inte alls det där pirrande glada
eller att det rycker i kroppen på nåt sätt
eller har några höga förväntningar på livet o dagen
visst längtar jag ut så fort solen visar sig
men mest är det pga av en inre gnagande oro
en oro jag inte kan definiera eller sätta fingret på
men den är inte av den glada typen i alla fall
känner mest en massa krav
att nu måste jag...
nu borde jag...
nu höjs ribban ...
så nu måste energin vara på topp...
men inget av detta kommer ju med automatik

det är fönster som skall vara skinande blanka
sommargardiner som borde hängas upp
golv som ständigt måste torkas pga lervällingen utanför
hundar som borde trimmas
den egna kroppen som borde sommartrimmas
sommar o vinterkläder skall byta plats
vinterskor som skall putsas, rengöras o impregneras
för att sedan ge plats för sommarskorna
frön som skall sättas
blommor som skall planteras om
gräsmattor som skall gödslas
cyklar som skall servas o pumpas
trädgårdsverktygen skall fram igen
förhoppningsvis nysmorda, rengjorda o redo för jobb
mm.
nåja,
att vårdeppa är min grej
o jag gottar mig i självömkan, energilöshet
o allt "grått" man kan tänka sig
visst finns det fördelar med våren
men just nu ser jag allt bara i svart-vitt
o det är ju inte speciellt uppiggande
hoppas verkligen färgerna återvänder snart
o att även jag hittar prismorna som ger dessa

fast idag känns det inte så akut med "vårkänslorna"
då vi fick ett bakslag o marken var snötäckt i morse

oroar jag mig naturligtvis för min fina pensé
o påskliljorna som ambitiösa jag redan hunnit plantera

dessutom ser jag bara "limpan"
som inte jäste idag vid fredagsbaket
de andra tre som blev perfekta
finns liksom inte i mitt synfält
så därför smyger jag ut nu i gråvädret
matar fågelstugan full med misslyckad formfranska
o fåglarna blir som galna o glada
då de är vår-hungriga o kvittrar tacksamt som tack
för hos dem rusar vårkänslorna o det byggs bon för fullt
inget vår- depp där inte
för dem är att våren är på G igen
det bästa som kan hända
så man kanske skulle fötts till fågel istället
Frid Irene