en jul jag tror blir den första jag firar utan julgran o mina så fina tomtar.
Känner inte alls för att pynta o pyssla i år, skall det bli jul i huset får nog Stefan steppa upp o ta fram pyssel-farbrorn i sig.
Jag vill bara ha tillbaka mitt vanliga liv.
Det jag hade innan besvärliga hud-celiakin slog till med buller o bång för ungefär 8 -9 år sedan, efter en influensa 😔
(glutenintolerans med svår o intensiv klåda på kroppen)
Tänk att kunna köpa en påse med lakrits-krita o äta upp alla alldeles själv.
Lakrits som är min stora godis-passion i livet,
men som är ett av alla Big No No numera o som jag måste avhålla mig ifrån pga. att det innehåller gluten.
Deppighet o självömkan ägnar jag just nu mina dagar åt.
Som jag saknar att kunna äta vad jag vill.
Fast jag innerst inne vet att även om jag kunde så skulle jag ändå inte äta Skogaholms-macka m smör o ost
med varm oboy till, så där väldigt ofta.
Men herre min je vad jag längtar efter just det.
Tänkte i min enfald att jag skulle kunna återgå i förlikningens tecken,
då jag vet hur jädra sjuk jag blir av minsta lilla smula som innehåller gluten.
Men saknaden efter allt jag inte kan äta längre,
håller på att göra mig bitter.
Bitterheten är nog nån av de sämsta o fulaste egenskaper jag vet,
o tamejtusingen är jag inte där o nafsar på den ändå.
Så bestämmer mig än en gång för att släppa den där saknande-känslan
o att vakna imorgon med ett leende på läpparna o med tacksamhet över allt jag fortfarande kan äta trots allt.
För allt kunde varit så mycket värre,
logiskt vet jag det, ändå skaver det.
För hur många limpor jag än bakar utan gluten,
så är det som att äta kola med papperet på,
det smakar ingenting!