Dagbok om livet o dess ljus o mörker

känns mest som att jag bara äter, skiter o sover.

Ursäkta ordvalet, men exakt så känns det för det mesta.

Det är vår "anti-Depp-medicin" o vårt överlevnads-kit

För att träna o prata av oss lite ger så mycket bra energier.

Kan nästan drista mig till att säga att det är o har varit min livlina 

i dessa nu så långdragna sega jobbiga  pandemitider.

De kommer flera gånger i veckan o vittjar alla matare på solrosfrön.

Nåja, fågel eller rådjur, 

alla behöver de väl lite extra tillskott under vintern.

Alltså vi gick från att formligen bo ute på isen o pulsa i snö,

till barmark på bara två o en halv dag.

Både Olle o jag var totalslut vid hemkomsten sent igår eftermiddag.

Eftersom jag först tränat på morgonen, 

sedan åkte till Avesta på träning m Olle i en o en halv timme, 

svängde dessutom förbi hos sonen m familj,

som jag inte sett sedan Lucia o pratade lite utomhus 

o träffade äntligen de nya familjemedlemmarna. 

Vad jag saknar det normala vardagslivet !!!

Sedan fortsatte jag till stan (Hedemora) för att uträtta en massa ärenden, återvinningen, hämta veckokassen på Hemköp, 

komplettera lite varor på Ica, 

skicka paket på Ok 

Sedan hade jag sån syrebrist 

på grund av munskyddet jag bär, 

så även om jag hade haft fler saker att uträtta 

hade jag ändå varit tvingad att avbryta o åka hem.

Trött ända in i märgen o med SPRÄNGANDE huvudvärk, 

däckade jag tidigt i tv-soffan

för att ha en fulltecknad dag, 

blev tydligen för mycket för en dam 

i övre medelåldern

som har levt ett stillsamt o 

kolugnt karantänliv i snart exakt ett år.

som jag njöt av det ovanligt tidiga vårvädret i strålande solsken.

Jag struntade till o med i att reta upp mig på allt hundbajs 

som tinat fram ur snödrivorna.

Jag gick runt bruket med ett fånigt leende, 

hejdade glatt på allt o alla,

sög in allt det vackra o fick igång den slumrande kroppen igen.

Så nu ser jag fram emot en härlig helg,

med massor av glädje o sorglöshet.

Tänker inte ens bry mig om den hemska Corona-frillan jag dras med

utan bara äta/må gott o strunta i beach-2021.

jag vet att lite extra god mat ligger i kylen i väntan på tillagning.

fast det är bara det att när jag summerar så inser jag att veckan varit en berg o dalbana o huset är för ovanligheten skull ostädat 😳

Måndagen var extremt bra, fint väder, lång ljuvlig promenad på isen m Olle medan Stefan åkte skridskor.

Byte av sängkläder stod på agendan o lite allmänt hushålls-pyssel.

Enda aber denna dag var att det inte var nåt skidskytte VM på teven.

Jag följer ju det slaviskt då det är extremt spännande varje tävling.

Tisdag var det äntligen dags att ta upp träningen igen, 

efter några snoriga dagar som inkluderade ett negativt covid-test.

Jag hann med en riktigt lång runda på isen med Stefan o Olle också.

Den var nödvändig eftersom jag nog annars skulle fått jordens träningsvärk.

Kroppen protesterade vilt nämligen efter träningspasset.

Så dagen gick åt att både vila i tevesoffan 

o att försöka promenera bort all mjölksyra i mina trötta muskler.

Sådana dagar funderar man på om verkligen gamla tanter skall träna styrketräning 😳

På Onsdagen hade vänninan o jag trots pandemi o hålla avstånd-tider bestämt oss för att våga ses o äta kräftor.

Blev en underbar kväll, med egenfångade kräftor o mycket prat,

skratt o även lite välbehövlig gråt. 

Då vi båda är mycket tagna av tidens 

rådande mörka jobbiga

o dystra omständigheter.

Att kunna sitta vid ett bord med två relativt säkra meters avstånd o få njuta av Gryckens läckerheter blev lite för mycket känslomässigt emellanåt,

o det brast ibland.

Att gråta en skvätt var o varannan dag har blivit vardagsmat här hemma i "Elvan" 

Kallar fina huset Elvan då vi bor i nummer elva, det passar så bra för huset är en riktig ljuvlig "älva"

Livet har verkligen blivit ett känslokaos i dessa så oroliga pandemi tider o det börjar bli svårt hitta guldkornen o genuina glädjen i vardagen.

Men är så tacksam över att vi löste det logistiskt o kunde ses, så otroligt nödvändigt o behövlig, 

livet kändes nästan normalt igen,

visserligen tränar vi ihop på gymmet men det är liksom inte alls samma sak.

Då orkar/hinner vi inte prata av oss på samma sätt som det blir när man ses över lite kräftor o ett glas vitt vin.

Det var träning som vanligt på morgonen, som gick alldeles utmärkt o i rasande fart.

Eftersom jag skulle till stan i några viktiga ärenden på förmiddagen.

När jag ändå skulle  till stan packade jag bilen full med saker som skulle till återvinningen, paket som skulle skickas, burkar som skulle pantas, o stressade lite eftersom lille Olle alltid blir så upprörd när nån lämnar huset.

Så såg till att snabbt komma iväg för att göra pinan kort för honom, dessutom är jag alltid lätt oroad varje gång jag måste ut bland folk,

eftersom jag är maniskt rädd att smittas av Corona, så jag ville bara iväg o göra pinan så kort som möjligt 😔

Väl framme i stan skulle jag allra först innan annat nödvändigt ont skulle uträttas, lämna in ett paket på OK.

Då hittar jag inte min handväska 😱

PANIK !!!!

för i den hade jag allt jag behövde för mina ärenden i stan !!

Plånbok, körkort, mobil, munskydd, handsprit o "kom ihåg" /inköpslistor.

Jag bröt ihop o grät ohejdat där jag stod vid bilen,

när jag insåg att allt annat skit kommit med utom väskan,

som var den viktigaste attiraljen just då.

Men väskan den stod kvar innanför dörren hemma i Stjärnsund 2,5 mil bort 😢

Där o då gick ridån ner för mig o dagen var totalförstörd.

Nu löste det sig med allt ändå,

men det tog lite längre tid, 

stressade mig så jag fick utslag 

o fick mig att gråta över det tre gånger under dagen.

Stefan försökte trösta mig efter bästa förmåga när jag väl kom hem,

men log mest åt min fadäs.

Väninnan som har varit mitt bollplank

under det här året,

plingade på dörren på eftermiddagen med en fin bukett tulpaner, 

det var nog bästa plåstret igår, 

hon hörde min förtvivlan o besvikelse när vi pratades  vid telefonen efter att jag återvänt hem o hämtat den förbannade väskan.

För jag sansade mig o insåg jag att det bara var att åka hem igen, hämta väskan o börja om 

o låtsas som det regnade.

Ingen kunde ju ändå hjälpa mig ur situationen igår, detta var nåt jag måste lösa själv.

Idag fredag tänker jag vara snäll emot mig själv

duscha varmt, göra lite kroppsvård, färga ögonbrynen, sätta på mig nåt fint o intala hjärnan att jag duger som jag är,

skita i att städa o bara göra det allra nödvändigaste 

laga nåt riktigt gott till fredagsmiddag 

Sedan somnar jag nog i tevesoffan då jag endast lyckades sova lite drygt tre timmar inatt bara för gårdagens fadäs.

Vi åker spark på en plogad o fint preparerad Grycken 

o njuter av den bleka vintersolen som tittar fram då o nu.