förbannade Valborg

för oss innebär Valborg eller sista April en pina
vi har en liten hund som dregglar,hyperventilerar,skakar
och när det är som värst går han som in i chock

är vi ute o går..alltså om vi ens får med oss honom ut
o det smäller flera kilometer bort tappar han både vett o sans
han bara vill hem o in

är han inne o smällandet sätter igång vill han ner i källaren
det är bara det att vi har ingen källare

på Häggliden firar vi varken Nyår eller Valborg
eftersom vi har fullt upp med att hålla den lille hunden vid liv

just nu sitter jag i sängen o bloggar
med en hund som snarkar högljutt o nöjt
och en stackare som ligger vid fotänden
skakar så hela sängen rister
och som bara önskar den här helgen dit pepparn växer

att gå ut på kvällspromenad är inte ens att tänka på

undrar hur länge en liten hund kan hålla sig
ja det visar väl sig antar jag

förbannade Valborg o Sylvester
ni borde bort ur almanackan

eller förresten förbjud de miljöförstörande
krutluktande skadefarliga jädrans smällarna
raketerna o de helvetiska bomberna

fast om jag skall vara lite generös då
utse en plats i varje kommun där man samordnar "firandet"

och förbjud all övrig användande av pyroteknik
så ägare till skott rädda hundar
har en chans att undkomma de här traumatiska dygnen

ändå vill jag tillönska Er en trevlig Valborg o en fin 1 Maj

men mest av allt
glöm inte att skratta mycket, älska ofta o lev länge

ljus o värme // Irene






6 månader idag

Casper är en livsnjutare av stora mått
o en värdig ersättare till gammelhunden Jack som fick somna för 6 månader sedan ..saknad o fortfarande älskad

Jag gick igenom alla bilder i iPhonen Idag och i den
ser jag en hund som är nöjd o glad
o verkar trivas gott hos oss

En otroligt nyfiken o social liten hund
som trots sina små egenheter är högt
älskad av oss alla

Lille Junior kanske önskar honom dit
pepparn växer emellanåt
när han retas eller tar för mycket plats hos husse o matte
men de två kommer otroligt bra överens o har hittills inte bråkat en enda gång på de nu 6 månader vår underbara lilla stolle bott hos oss

Idag kommer en bildkavalkad på denna lilla juvel som förgyller vår tid
o som vi är så otroligt glada att Anders o Jessica anförtrodde oss

Ibland blir allt som det skall
o med Casper blev det så




 

jag har en envishet

som gränsar till dumhet
men vet också att det är den som håller mig gående

tröttheten som följer med min sjukdom
är så belastande så det är som att dra med sig en kvarnsten
varje gång man går på promenad

jag njuter så av att gå "gruvbanan" med hundarna
den är nästan helt rak
och relativt enkel för en med ovilliga ben att gå

kortaste vägen runt är 2,7km
mittemellan vägen 3km
och den riktigt långa är 3,4km

jag väljer oftast den kortaste
för det brukar var precis vad benen tillåter mig att gå

det finns en liten uppförsmota på rundan
och envis som jag är går jag alltid motfalls
så jag får kämpa mig upp för den lilla motlutan

mina ben är så trötta när jag är halvvägs
så det smakar blod i munnen
men jag kämpar på..vägrar stanna o vila..eller är väl snarare rädd
att om jag stannar kommer jag inte därifrån

hundarna älskar rundan..
o brukar få lite "springa fritt" om kusten är klar
för det är en populär promenadrunda
så vi brukar inte alltid vara ensamma på den

så händer det som inte skulle hända
vi ser en varg ute på åkern o jag har hundarna lösa !!!

vanligtvis springer Casper alltid nyfiket o kollar
vad som rör sig..men den här gången satte han sig ner
o bara vrålstirrade på det stora raggiga magra djuret
som kom travande över åkern o hade skogen i sikte

den brydde sig inte alls om oss
utan snarare undvek att komma närmare
vilket var skönt..jag skulle fota med mobilen
var det tänkt..men när jag sedan kollade på bilderna
var det tydligen jordbävning när jag tog bilderna
för de var ett enda stort virvarr
o nån varg kunde man knappast skönja där

nu tar det emot att gå rundan
men min envishet och sunda förnuft säger mig
att det här var en engångs företeelse
ett once in a life-time moment

så motvilligt travar jag rundan
men nu med helt andra ögon än tidigare..
jag SPANAR snarare än tittar mig förstulet omkring

så nu har jag upptäckt den stora vackra Bäverdammen
o har även sett Herr Bäver



sett att änderna kommit till det vattenfyllda gruvhålet
upptäckt att det bor en vildkatt i de gamla gruvhusen
och saknade idag de två stora tranorna som "betat" på åkern
de senaste dagarna..

så att se saker med nya ögon
är faktiskt inte så dumt

för rovdjursmötet gick ju bra den här gången

men nu kan jag det
o hoppas slippa det nån mer gång


ljus o värme // Irene