jag har en envishet

som gränsar till dumhet
men vet också att det är den som håller mig gående

tröttheten som följer med min sjukdom
är så belastande så det är som att dra med sig en kvarnsten
varje gång man går på promenad

jag njuter så av att gå "gruvbanan" med hundarna
den är nästan helt rak
och relativt enkel för en med ovilliga ben att gå

kortaste vägen runt är 2,7km
mittemellan vägen 3km
och den riktigt långa är 3,4km

jag väljer oftast den kortaste
för det brukar var precis vad benen tillåter mig att gå

det finns en liten uppförsmota på rundan
och envis som jag är går jag alltid motfalls
så jag får kämpa mig upp för den lilla motlutan

mina ben är så trötta när jag är halvvägs
så det smakar blod i munnen
men jag kämpar på..vägrar stanna o vila..eller är väl snarare rädd
att om jag stannar kommer jag inte därifrån

hundarna älskar rundan..
o brukar få lite "springa fritt" om kusten är klar
för det är en populär promenadrunda
så vi brukar inte alltid vara ensamma på den

så händer det som inte skulle hända
vi ser en varg ute på åkern o jag har hundarna lösa !!!

vanligtvis springer Casper alltid nyfiket o kollar
vad som rör sig..men den här gången satte han sig ner
o bara vrålstirrade på det stora raggiga magra djuret
som kom travande över åkern o hade skogen i sikte

den brydde sig inte alls om oss
utan snarare undvek att komma närmare
vilket var skönt..jag skulle fota med mobilen
var det tänkt..men när jag sedan kollade på bilderna
var det tydligen jordbävning när jag tog bilderna
för de var ett enda stort virvarr
o nån varg kunde man knappast skönja där

nu tar det emot att gå rundan
men min envishet och sunda förnuft säger mig
att det här var en engångs företeelse
ett once in a life-time moment

så motvilligt travar jag rundan
men nu med helt andra ögon än tidigare..
jag SPANAR snarare än tittar mig förstulet omkring

så nu har jag upptäckt den stora vackra Bäverdammen
o har även sett Herr Bäver



sett att änderna kommit till det vattenfyllda gruvhålet
upptäckt att det bor en vildkatt i de gamla gruvhusen
och saknade idag de två stora tranorna som "betat" på åkern
de senaste dagarna..

så att se saker med nya ögon
är faktiskt inte så dumt

för rovdjursmötet gick ju bra den här gången

men nu kan jag det
o hoppas slippa det nån mer gång


ljus o värme // Irene



Kommentarer :

#1: Eva P

Neej, Fyy!!!

skriven

Kommentera inlägget här :