om vår vardag med lille adoptivhunden Bruno
Det skulle bli både skratt o gråt är jag rädd.
Men helt klart ett äventyr utan dess like !
Han är ALLT våra andra fyra Russllar inte varit.
Ger så mycket kärlek så man bara smälter.
Vill vara nära så nära, nästan under huden om han kunde.
Kan vara hin håle själv när han möter nån annan hund han fått för sig att han inte gillar.
Då är han allt annat än go.
Märkligt är dock att så fort vi passerat varandra så tystnar han
lugnar ner sig o går vidare som om inget hänt 😳
Alltid på tå o på sin vakt,
inget undgår denna hund.
Ingen går obemärkt förbi vårt hus,
ingen kommer in utan total kaos o
glädjeyttringar.
Nästan inget i hans värld görs halvdant, det gäller att hela tiden vara steget före om man skall hinna med i alla svängar.
Men allt är inte svart eller vitt för Bruno,
det där med fällnings-bad,
tandborstning o urkamning av lös päls
gör honom både ynklig o liten.
Då är livet grått för honom,
men eftersom han har så kort minne
så glömmer han lika fort som ljudet passerar
så bara han kommit ifrån mattes "tvångsingrepp" på hans liv
är han lika glad o ouppfostrad som vanligt ❤️
En makalöst fin liten hund med massor av integritet 💝
Som skulle kunna fylla en bok i bibelns tjocklek med alla sina hyss.