Snaran dras åt…

Snaran dras åt, för runt omkring mig får än den ena än den andra
Covid eller Omikron som väl är den dominerande just nu.
Känner att det är inte frågan om,
utan när jag också smittas,
speciellt som alla restriktioner dras tillbaka idag 
o Sim sala bim är viruset borta … eller nåt.
Fattar inte men så är det tydligen !!
Nåja jag håller mig lite på avstånd  ett tag till
när jag är i affären eller på andra offentliga platser.
Tills jag ser hur det nya fria livet ter sig o utvecklas.
(null)
Att hålla avstånd i Stjärnsund är enkelt
för här är det mer regel än undantag att inte 
se en levande själ på promenaderna.
(null)
Det oavsett om man går på isen i skogen eller på bruket.
Så när jag är in till stan o veckohandlar
tycker jag att det är trångt om det är en i kön före mig.
(null)
Men som sagt det slipper jag på hemmaplan.
Annars är dagarna helt präglat av OS i Bejing
i mitt tycke kan det inte bli för mycket av den varan.
Tittar på allt,
om kanske med bara ett öga på vissa idrotter
o glädjen i kroppen vet ingen hejd
när di svenske tar medalj.  
(null)
Appropå idrott imorgon har jag tänkt besöka nya gymmet hos oss
o se om det är nåt för en lätt luggsliten dam 
Kanske visar det sig att det räcker med mina dagliga hundpromenader 
eller så blir jag lika idog som jag var innan kroppen sa ifrån i fjol vår 
o så småningom även knoppen, 
för när man slås ut totalt efter varje pass
får febertoppar huvudvärk o måste sova några timmar 
är det lätt till att även psyket säger ifrån.
Men imorgon tänker jag testa mina gränser o se vart jag landar…
rädslan o oron är monumental 
för jag vill ju tillbaka till en pigg o vältränad kropp
För än har inte sista tåget gått….

(null)


Kommentera inlägget här :