April visar verkligen sitt sämsta tryne
Tyckte morgonrundan var blöt o dassig
men det var inget mot vad som sedan kom
Kvälls-kissen på baksidan fick göras i 1 dm nysnö,
det blev med andra ord full vinter ute igen.
Jag som tvättat alla mina varma vinterkläder,
mössor o lagt undan ICE-bug skorna
får ta mig en funderare på om de inte måste fram igen.
Idag tisdag har jag namnsdag o vaknade till ett grattis SMS
Jag tycker om namnsdagar o brukar försöka komma ihåg
gratta alla i min närhet på dem,
så sonhustrun Camilla gjorde min dag när hon grattade mig.
Efter många lugna händelsefattiga månader
kommer allt på en gång känns det som.
På torsdag är det dags att förnya våra pass
o inköpa staket till baksidan så Bruno kan springa lös i sommar.
Stefan gruvar sig dock för staketbygget
då vår tomt har sprängsten som fyllning under ca 5 cm jord
så det är inget enkelt o snabbt fixat uppdrag att få ner 30 stolpar i marken
o få dem att stå både rakt o stadigt 😱
Sedan är det dags att vaccinera hundarna
o inte bara det det är dags för mig o även Stefan
att ta dos nummer 4 av Coronavaccinet,
undrar hur länge det varar denna gång då ?
Det börjar ta emot när det kommer igen så ofta
hoppas det riktigt snart övergår till en gång per år
som det är med influensavaccinet.
Nåja ännu så länge är det bara att tacksamt ta emot
för det sämsta alternativet när det gäller Covid suger verkligen!
Sedan gäller det att komma ihåg GROVSOPORNA
i slutet av månaden,
då de bara kommer ut från återvinningen
o hämtar två gånger per år 😳
För märkligt nog efter en vinter
finns massor av skräp o annat trasigt som väntar i garaget,
skall bli så skönt få städa bort lite innan Loppisen öppnar.
Stefan har trotsat kylan några dagar nu
o förberett halva garaget åt mig o min så roliga sommarhobby.
Så nu väntar jag ivrigt på det där varma vädret
för annars står jag inte ut att vara därute, fryslort som jag är.
Däremellan kommer det absolut säkert dyka upp
andra oförberedda saker om inte annat blir det ju Påsk
med allt vad det kan innebära.
Det känns helt okej att livet så sakta återvänder till det "normala"
för om det är nåt jag saknat är det just normalitet.
Jag har mått o mår fortfarande förfärligt dåligt av de här två åren
av ofrivillig isolering o nattsvart mörker.
Tystnaden tror jag varit det svåraste av allt….