det kom lite snö i tisdags
alltså ljuset det gav var nästan bländande
för mörka november är nu smått outhärdlig
hundarna var lite skeptiska först
men sedan fick vi nästan inte in dem
idag torsdag är all snö borta igen tyvärr
men vet ni ....
vi har fått tillbaka värmen i golvet
reparatören frrån Dala kylmekano den händige Lars-Erik
han löste problemet vi dragit med i flera år utan lösning
idag när vi vaknade var vi nästan svettiga
eftersom vi är så vana vid att behöva elda
på morgonen för att få trivsam värme inomhus.
Imorgon skall jag ringa firman o tacka för nu är jag lycklig !
Lyckan är dessutom total
för igår var jag på screening av kroppspulsådern
o den visade sig må alldeles förträffligt
jag stannade till på Faluns Ica Maxi på hemvägen
o där till min enorma förtjusning
hade de gjort om bland hyllorna under pandemin
så nu är allt fryst Glutenfritt på ett o samma ställe
o torrvarorna har två egna stora välfyllda hyllor,
Fatta känslan när man kan botanisera o upptäcka nyheter
köpa på sig sånt som är svårt få tag på här hemma
Jag blev ståendes en bra stund o bara njöt av utbudet i ett totalt LYCKORUS.
Trodde knappt det var sannt, att man satsat så stort o verkligen tänkt till.
Så avundsjuk jag blev för hur jag än bönar o ber hos vår närmste ICA butik
så händer absolut ingenting,
snarare tvärt om så har tyvärr utbudet försämrats de senaste åren.
Alltså idag är det 7 år sedan jag diagnostiserades med Hudceliaki
eller Dermatitis herpetiformis som den så otroligt ovanliga intoleransen heter.
Då, nov. 2014 blev jag endast tacksam över
att äntligen mitt lidande skulle vara över snart
för det var ett helvete de månader jag hade utslagen
som höll på att göra mig smått galen av klåda o smärta på kroppen,
idag tillåter jag mig att känna sorg över alla begränsningar det ger mig.
För visst har det hämmat mig både socialt o känslomässigt.
Ibland drömmer jag om att jag äter BRÖD som smakar bröd,
ni anar inte hur man kan sakna nåt så banalt.
Det är en stor sorg att inte kunna äta det alla andra äter
att alltid vara på sin vakt o ändå åka på minor då o då
Att alltid känna sig besvärlig o "märkvärdig"
när man tackar nej eller ber o glutenfritt.
För när o om jag råkat äta nåt kontaminerat
som tex att rosta bröd i samma brödrost som vanligt bröd
kan jag få tillbaka helvetes-utslagen
som det tar månader innan de läker ut.
Eller jag som älskar att baka, jag råkar glömma munskydd
när jag häller i mjölet i assistenten eller bakar ut degen på mjölat bord,
det ger utslag direkt bara av inandning av mjöldammet !
Att laga mat med glutenfria ingredienser
är så otroligt frustrerande
igår kokade jag en mustig minestronesoppa
som bara för att jag skulle kunna äta den
jag lade i glutenfri spagetti
det var ett fatalt misstag för den blev så tjock
o idag när den kallnat kan man skära den med kniv.
Den var god o mustig igår
idag äter jag den bara för att det fanns "soppa" kvar
men det var mer som att äta nån mysko spagettigryta.
Nåja saker o ting kunde vara värre
vet ju att är jag bara oerhört försiktig o noggrann
så håller jag mig symtomfri.
Det är det inte många som kan
som har en kronisk eller svår sjukdom <3
namaste <3
Tufft att ha allergier, ja kroniska sjukdomar! Massor med kramar från en nöt allergiker ❤️
skriven