idag har det varit en produktiv dag
med avfrostning av frys, för tredje gången i år
dessutom kanelbull-bak till Stefans em kaffe
o två mjuka squash-kakor till oförutsedda besökare
jag hade en riktigt taskig natt
så måste hålla mig stående för att inte somna
testade ett helt nytt sätt att baka bullar på
å så otroligt lyckat det blev
fluffiga,mjuka,härligt goda bullar.
Det kommer jag göra om igen o igen o igen =)
annars rullar väl livet på i rasande fart
o rasande var jag härom dagen då jag kom ut trädgården
o hittade den totalt skövlad av rådjurens framfart
de hade ätit upp all rödbetsblast, dragit upp ofärdiga rödbetor
ätit upp all morotsblast o dragit upp mina fina pyttesmå så omskötta morötter
av alla jordgubbsplantor fanns bara några ynka pinnar stickandes upp ur jorden
o i salladslandet hade de dansat tango eller nåt
för allt var nedtrampat o förstört
ändå har vi stängslat in våra odlingar med trådstaket
så hur de kommit in o dessutom ut vete tusan, men så var fallet i alla fall
när värsta sorgen lagt sig
lagade jag till en ugnsgryta av det som fanns kvar
det blev både gott o som ett plåster på såret
men nu är det krig....
vi släpper ut hundarna så fort de larmar
att rådjuren är i trädgården
så de får jaga bort marodörerna o mat-tjuvarna
Bruno o jag har börjat på ring/socialträning i Avesta
det hoppas jag mycket på
för vi behöver få bukt med han utbrott vid hundmöten.
vi har redan gjort stora framsteg
o matte-hjärtat växer för var gång det funkar.
Jag är just nu i sånt behov av att saker o ting går min väg
för jag känner mig så vilsen o obekväm i min kropp
har gått upp 3,5 kilo o känner mig rultig o avskyr hur illa kläderna sitter.
Jag har tankar o känslor som jag aldrig någonsin trott var möjligt
jag är blödig, skör o har totalt tappat bort mig i virrvarret av existenciella tankar.
Jag älskar att vara ledig i veckorna från Loppisen
ändå får jag ångest o dåligt samvete
för tänk om mina besökare bli ledsen på mig nu.
Att jag även aviserat att jag tänker stänga för gott till hösten,
har gjort många ledsen det känns också för jäkligt.
Jag ser fram emot att fylla 70, ändå är jag skiträdd för det.
Jag som så hett önskar att bli gammal riktigt gammal också dessutom.
Trots jämna år kommer jag inte ha nåt kalas,
då jag inte tycker riktigt att det är läge för det pga Corona-situationen.
Är så kluven i allt just nu att jag sover dåligt
o känner mest att jag behöver be om ursäkt för att jag finns
då jag ofta blir missförstådd o känner mig dum, ful o fel.
Jag har helt tappat bort Irene-humorn
o den där spontana glädjen o naiviteten jag alltid haft genom livet.
Idag slog det mig att jag till o med blivit sentimental
o börjat tänka bakåt i tiden, på allt som varit o hänt
nåt jag lovat mig själv att aldrig göra.
Som idag när det började bubbla upp massor av känslor
efter att jag såg att det var ett hus till salu i Långsbyn
Varma känslor av saknad, lite "hemlängtan"
goa tankar på tid som flytt o massor massor av minnen dök upp.
Tankarna bara kom o gick inte att hejda.
För i Långsbyn har Stefan växt upp o både lärt sig cykla, svära o röka.
Där finns även hans föräldrahem kvar.
Där har Staffan o Viktor gått i Långbro skola,
där bodde Mattias absolut bästa kompis
där har vi firat massor av midsomrar o andra storhelger
där har vi solat o badat o även lärt barnen åka skridsskor.
De där 70 bullarna jag bakade idag är fyllda av känslor
nostalgi o gamla minnen.
När jag var klar för dagen o satte mig här vi datorn
förstod jag plötsligt vad som hänt mig
Jag har blivit gammal...
det är ju då man summerar livet o börjar göra bokslut,
o vare sig man vill eller inte börjar man titta bakåt...
på både gott o ont....
Imorgon är en ny dag
o med den hoppas jag att sol i sinnet
o glädjen i bröstet hittat tillbaka.
Kram på Er !