Året var 1989 o dottern hade blivit vald till Långshyttans första lucia.
Som bara det var en ära.
När sedan flickorna lussade så kom lokal-teve o filmade!
Eftersom det var unikt att lussa nere på stålverket, så häftigt !!
Oj vilka minnen som dök upp.
Jag minns det som igår
hur jag som var med
under lussandet på eftermiddagen,
hela tiden fick lov att ha koll på var toaletten fanns,
då jag trodde mig blivit matförgiftad på lunchen jag ätit på Folkets Hus.
Förlåt Pirkko Kerola det var du som hade restaurangen då 😔
Jag kräktes oavbrutet hela eftermiddagen o till slut fick jag kasta in handduken o åka hem.
Vad jag inte visste då var
att vårt lilla bonus-barn Viktor
(idag 30 år)
annonserade sin tillkomst.
Så otroligt glad jag blev när Lucia-bilden dök upp på en sida som handlar om Långshyttan.
Ibland kan minnen väcka så goa o varma känslor. 💝
Jag är ju annars väldigt restriktiv med att tänka bakåt eller prata minnen.
Det är tyvärr en skada o djup sorg jag bär med mig från min uppväxt,
som var allt annat än minnesvärd.
Så därför är det bra terapi för mig att hitta goda o bra minnen
o inte bara bli sorgsen eller djupt ledsen när en gammal bild dyker upp.
Inser att jag haft ett fantastiskt bra liv under min vuxentid.
Jag är otroligt lyckligt lottad faktiskt.
Det enda men ändå riktigt stora svåra problem som jag dras med o som ställer till det för mig
är min helt galna telefonfobi.
Jag kan skicka sms utan problem, skriva på Messenger, svara i telefon, men att själv ringa upp det är ren fasa.
Det hänger ihop med telefonterror som jag utsattes för under många år.
Varje gång under många år när telefonen ringde
fick jag nästan panikångest.
Därför tror jag att den jag ringer upp, känner samma obehag som jag en gång i tiden gjorde.
Det blev något bättre när "skvaller-Maja" kom
för då såg jag vem som ringde,
även om det inte gjorde saken bättre. Tänk att en sån "liten" sak kan prägla o förstöra ens liv så otroligt
o att man inte kan släppa det eller jobba bort det.
Kanske borde jag gått i terapi för det,
ja det är ju inte försent ännu.
Hur som helst insåg idag hur gott ett härligt minne är för i en liten Covid-sorgsen själ.
Fredags-kram på Er alla ❤️