Jag har varit lite i chock
o fick samtidigt skrivkramp.
Att världen skulle stanna upp o till o med helt stagnera o sluta fungera normalt pga av en liten mikroorganism vi inte ens kan se,
det fanns inte i min vildaste fantasi eller mörkaste mardröm.
jag har nu varit isolerad helt från omvärlden den senaste veckan.
Från början kändes det överväldigande
o övermäktigt,
men ju längre tiden går normaliseras även det o man anpassar sig till den nya situationen,
det blir mycket skogspromenader, tv-tittande o läsning.
Dessutom har jag numera sällskap av även Stefan om dagarna
som sedan i torsdag jobbar hemifrån
Vilket för mig är helt fantastiskt eftersom det minimerar smittorisken ännu mer.
Helgens vackra väder har varit perfekt ved-jobbar-väder
Vi stretar på o är strax klar med nästa vinters värme inomhus.
Vi har till o med tagit fram utemöblerna o även fikat ute på dem.
Man måste gilla läget o se till att inte bli smittad av Covid 19
så länge det bara går att undvika,
för fan vet om man överlever,
med både fel ålder o andra högriskfaktorer som spelar in.
och om det hjälper att isolera sig
o att vara extremt noga med handhygienen,
Ja det visar sig,
för som de lärde säger nu så kommer 80 % av Sveriges befolkning haft smittan innan årets slut.
Kommer då jag ha sån ofantlig tur att tillhöra de 20% som klarar mig ?
Ja, det är miljon-dollar frågan just nu 😳
Rädd är jag hur som helst,
skulle ljuga om jag sa annat!
Känner mig som Olle
när husse åker hemifrån någonstans
övergiven, liten, ensam o rädd 😢
Det finns stunder då jag resonerar sunt o sakligt med den där rädda Irene.
När jag pratar med barnen till exempel, då är jag glad, trygg o den där starka morsan, jag alltid varit.
Men så fort jag lagt på luren sitter den där förbannade "ångesten" på axeln igen o viskar oroande saker i mitt öra.
Det har varit så tungt att bära,
så nu har haft nackspärr o svårt att ens lyfta armarna i flera dagar.
Jag trodde inte om mig själv att jag var så lättpåverkad o en sån orolig själ,
men har lärt mig mycket om mig själv dessa så tunga dagar.
Det är en gåva att ha den här lilla krävande krabaten dessa dagar.
Han begär att bli sedd, lekt med o att få långa terapi o rekreations promenader.
Precis vad en gammal ängslig dam behöver dessa dagar ❤️🙏🏼
Jag förstår Dig💙
Gör saker som du blir lugn av,
Bästa för din själ.
Tänker på dig♥️
Kram
Och nospuss till Olle😘
Jaana🌱🌼☀️💛