Det känns så märkligt att vi har så otroligt vackra solnedgångar
fint soligt väder o ljuvligt ren luft
och att jag har kommit igång med sommarodlingarna
och min dampirra har vår-fixats o står redo
Då kommer ett jäkla virus o sätter stopp för livet.
Där oron över smitta
förtar den där sprudlande glädjen man känner när björkarna knoppas o fåglarna kvittrar.
Det vilar en domedags-känsla i mitt bröst.
Sorgset ser jag dagarna passera i väntan på ....
ja vaddå?
Jag vill inget hellre än känna mig fri o orädd igen.
Jag vill ha tillbaka vardags-livet hur tråkigt det än kan vara ibland,
för det är i alla fall bättre än denna påtvingade fångenskap.
Som tur är har värmen äntligen kommit,
det underlättar enormt.
Mina händer är nariga o naglarna har sorgkanter efter en dag i trädgården.
Men vad gör det,
det spirar en liten lycko-känsla i magen.
Den tänker jag vårda ömt o bättra på imorgon
då det blir ännu en dag i myllan.
En som dock njuter av livet är Olle
han tog sitt premiär-dopp i fredags
i 5 gradigt Grycken-vatten.
Han lever lyckligt ovetande om virus o karantän,
han är bara obotligt lycklig över att ha husse hemma 24 timmar om dygnet.
De är ett sammansvetsat team numera,
där jag har degraderats till att komma på en tredje plats i familjen 😊
Nåja det kan jag leva med,
för när husse försvinner hemifrån
på cykel eller löptur, så duger jag.
Det räcker för mig 😊
Däremot på söndagsträffarna där hundar o ägare möts vid kyrkan
för lite rolig träning,
är jag etta o flockledare.
I söndags var vi åtta stycken ekipage,
men vi blir gärna flera,
så alla med glatt humör o hund är hjärtligt välkommen.
Vi finns på fb under namnet
Hundträffar i Stjärnsund vi kyrkan, kl 15
Gå gärna med där,
då vi även skickar ut upprop till promenaderna tillsammans där.
Pratet o skrattet från dem räcker i flera dagar,
jag lovar.
