häromdagen

berättade jag om huset i Berg/Torsåker
som fyllde mig med skräck när jag var liten
men som nu krympt till ett fint litet pittoreskt ställe
där jag skulle kunna tänka mig att leva och bo




som vanligt när jag har tid över
surfar jag ofta på Hemnet.se

och vad hittar jag där om inte
ännu ett grannhus till mitt barndomshem
"Grundviks"


till det hör det fina slaggstenshuset som kallas kvarnhuset
o som drivits som sommarkafé under några år
som jag också skrev om




i Grundviks hus har jag också lekt ett otal gånger
dock inte inne i själva stora huset
det var jag inte "fin" nog till

men det finns en ingång på gaveln
(den lilla utbyggnaden på gaveln på huset)
som leder upp till en lten uthyrningslägenhet
där var jag ofta som barn
många var de familjer som kom o gick
o alla hade de barn i min ålder..turligt nog

en av dem hette Svälas
o hade en pojke som hette Anders

naturligtvis fick vi inte leka på
betongrampen som leder fram till dammluckorna
och den livsfaliga turbinen


men säg det barn som lyssnar
eller lyder sin föräldrar till 100 %

och nu var vi så stora så Å-gubben
trodde vi inte längre på..
lika lite som jul-tomten som jag upptäckt var morbror Sven..
eller åtminstone hade han lånat hans armbandsur..???

en dag (7 maj 1960) lekte vi glada i hågen nere vid ån
Siw Jansson..jag o Anders Svälas

vi skickade båtar till varandra i den strömmande ån

Anders stod nästan ända nere vid dammluckorna
för att ta emot dem o vi flickor stod på bryggan vid huset

rätt som det är drattar Anders i det djupa strida vattnet
farligt nära dammluckorna/turbinen o en säker död

jag rusar dit..gör allt jag kan för att
få tag på honom ..men gång på gång sjunker han

jag tappar taget..han sprattlar o är tung
jag håller så länge jag bara orkar o kan

Siw springer efter hans mamma o pappa
som kommer efter vad som känns som evigheter

och äntligen får vi upp den nu halvt drunknade pojken

vilken chock men samtidigt vilken lycka



vi..Siw o jag fick 50 kronor (massor av pengar då)
insatt på våra sparböcker av hans föräldrar

och vi..Siw o jag blev veckan hjältar i skolan
så stolta o glada vi var..

tidningen kom o gjorde en intervju
jag blev nominerad till årets hjälte
och en guldklocka var första priset
vilken jag också vann det året

men det fick jag reda på av en "olyckshändelse"
först 4 år senare

min mamma undanhöll det för mig
och gömde klockan o diplomet i sin "värdelåda"

men när vi skulle flytta till Hofors
och vi packade våra saker råkade jag tappa lådan
som gick upp o klockan o Diplomet föll ur

då uppdagades även det sveket
jag var oerhört ledsen..sårad o besviken

jag kan känna den där svarta sorgen o besvikelsen
i hjärtat ännu idag..

så stolt jag skulle varit över klockan
som nu bara blev en påminnelse om
lögn svek o besvikelse..

jag sålde den när jag blev 18 år
för att slippa bli påmind..

den betalade mitt körkort =)

så jag har haft mycken glädje av den i alla fall

"inget ont som inte har nåt gott med sig"

ljus o värme // Irene










Kommentera här: