nu är det inte bättre än att dom har åkt bort över helgen
men det fattar ju inte han
han springer dit o skall ha med sin nyvunne vän
på promenaderna..o blir lika besviken varje gång
ingen liten Casper kommer ut genom dörren
som vi har haft med oss på två trevande avvaktande promenader..
han är en liten osäker kille han också
de två promenaderna räckte för vår lille vilsne Junior
han fattade tycke direkt
den lille parveln är ju van vid två-samhet
har aldrig varit ensam utan har alltid haft stöd i sin "pappa"
han går besviken därifrån o mattes hjärta blöder
han saknar gammelhunden
så jag är rädd att han skall bli sjuk
jag fjäskar oavbrutet
bara för att få ett enda litet svansvift tillbaka
men ..näe...inget funkar..
inte ens en god bit kött från helgmiddagen duger
men så igår eftermiddag kom jag på den lille rackaren
nu vet jag hur han överlever..
på bara vad jag trodde var vatten
jag gjorde lite godis-fika igår till mig ..
hemgjord glass toppad med vipgrädde o lite nybryggt kaffe
klicka gärna på bilderna för större format
till slut var hela hunden vitprickig
av hysteriskt snabb-slickande
innan matte skulle ta fram barska rösten
kaffet fick jag dock ha ifred
lju o värme // Irene