Dagbok om livet o dess ljus o mörker

säsongens första vurpa avklarad

hann bara ta ett steg ut på stentrappen i morse
så var det färdigt

att jag inte bröt nacken är ett under

dock piercade jag mig själv i tungan
satte mig på svanskotan

smärtan nästan outhärdlig

reste mig snabbt upp
hoppades som vanligt att ingen granne såg =)

gick iväg med högburet huvud
blodsmak i munnen
och med "svansen mellan benen"

det var glashalt eftersom det frusit på,
på morgonen efter att det regnat inatt

jag har alltid näsduk i fickan
men naturligtvis inte idag

nåt jag verkligen behövde
eftersom smärtan var så svår grät jag en skvätt i lönndom
och blev mer snorig än vanligt

försökte stå ut men till slut fick jag lov att stanna
se mig noga omkring att ingen var i närheten
för att sedan "snyta mig som en karl"
för första gången i mitt liv..

jag stod bara inte ut med rinnet

fick associationer som när Wasaloppsåkarna går i mål
där snoret hänger under näsan

då visade det sig att jag blödde näsblod

inte undra på att det rann
vilken tur att jag inte använt rockärmen

försökte gå fort på promenaden
i hopp om att inte möta nån
då jag inte visste om jag var blodig i hela ansiktet
naturligtvis misslyckades det totalt

en av tjejerna som jobbar på kyrkogården
hejade med förfärad min
sa "vänta"..
sprang in i deras fikarum och hämtade hushållspapper
och sa att jag nog borde försöka torka mig lite i ansiktet
då jag var alldeles nerblodad i det...suck

försökte mig på att skoja till det och säga att det är ju
Halloween..men hon fattade inte ..

jag kommer aldrig mer att glömma lägga i näsduk
i fickan innan jag går ut..
för med hundbajpåsar..hundgodis..nyckel och mobil
går det ju inte att snyta sig..