Hofors är ju högaktuellt just nu
dels samlade man in mest pengar till Musikhjälpen
under namnet "med kärlek från Hofors"
jag följde insamlingen från dag ett till Grand Final
sedan går det en TV-dokumentär om 4 delar på SVT1
"Samtidigt i Hofors" där två redan visats
har du missat dem så klicka på namnet ovan o kolla
men betänk då att det är TV
o att producenten naturligtvis både klippt o vinklat
för att få till ett bra program o många tittare
så ni inte blir alltför engagerade o upprörda över vissa inlägg
utan titta med öppet sinne o med lite humor
jag är född i Hofors, i september 1951
men uppväxt i byarna Torsåker, Wij, o Berg
som hör till Hofors Kommun,
dock flyttade jag till Hofors som 12-åring
o blev kvar där till tills jag som 37-åring
flyttade till Dalarna o Långshyttan
i Dalarna bor jag fortfarande kvar men numera bor jag i grannorten
det vackra Stjärnsund sedan 4 år tillbaka
men det vet ni ju redan
nog om det
hur som helst hoppas jag att man får en bra bild av min födelseort
o att dokumentären ger en god smak i munnen sammanfattningsvis
det är bruksorten o samhället Hofors så välförtjänt av
jag har en vacker tavla på väggen
som man tagit fram efter en förebild av the New Yorker
som heter The Hoforser
o den ser ni på lilla filmen jag lagt ut i bloggen idag =)
ni får samtidigt en liten rundtur i mitt vardagsrum o kök
så håll till godo
nu skall jag tvinga mig ut i solskenet med vovvarna
de har tjatat en stund nu
medan jag helst bara vill dra nåt gammalt över mig
o vakna till sommaren
jag tror jag drabbats av lite vår-depp
jag blir lätt lite låg när ljuset kommer tillbaka
o allt o alla kräver att man skall bli strålande glad
vilja vara ute HELA dagarna, aktivera sig, sprudla av energi
bli solbränd o rosig om kinderna
suck, jag är har vill inget av allt detta
näe som jag just "sa"
ett gammalt täcke o en lång god sömn
är vad jag önskar mig just nu
fast verkligheten pockar ju på
så här står jag redo att gå ut
blek om nosen, omålad o tråkig
hundarna skuttar glada runt mina ben
o tycker att jag tar för lång tid på mig
de vill ut NU
jag vill inte alls
hoppas det är mulet, grått o tråkigt i morgon
så jag känner mig "hemma"
för det är lite där jag är just nu
men med mig vet man ju aldrig riktigt
imorgon kan ju jag må skitbra igen
kanske känner jag mig bara lite ensam o utanför
då maken åkte långfärdsskridskor hela dagen igår
o det såg så ljuvligt ut när han kom farande
mot upphämningsplatsen i Silfhytteå
jag skulle också vilja kunna det
o idag är han på Romme Alpin o far i backarna
tillsammans med sonen o barn-barnet
jag hade gärna åkt utför jag med
så förmodligen är det bara avundsjuka o självömkan
som drabbat mig, jag VILL så mycket
men det var det där med FÖRMÅGAN
men jag lovar
jag tänker ALDRIG någonsin bli BITTER
för jag har gjort allt det där
o insett att var sak har sin tid
även om jag känner mig lite melankolisk just idag
avslutar med en av mina vackra Orkideér
som blommat ända sedan jag köpte den för över tre år sedan =)
Frid o värme Irene