vilar mycket
kroppen kräver det just nu
förmår knappt att tänka
tröttheten är så monumental
så jag kan inte fokusera på annat
ursäkta att uppdateringen blir kort idag
men lovar att skriva desto mer
när energin återvänder
har inte orkat handla på hela veckan
så idag när en trött Stefan kom hem
strax efter klockan sex
(han har varit iväg i 11 timmar då)
låg inköpslistan o ICA kortet på bordet
jag behövde inte ens be snällt
han tog listan och åkte iväg
sa snällt..vila du..det ordnar sig
vilket det inte alls känns som det gör just nu
fast innerst inne vet jag
och det är det som håller mig flytande
att det kommer bättre dagar..tom bra dagar
så det är dem jag väntar på nu
under tiden som jag vilar min energilösa kropp
ljus o värme // Irene
inte ens min tjurighet hjälper idag
det är inte alltid lätt att hålla motivationen på topp
idag är en sån dag
jag har gått på Mindfulness.. jobbat med KBT
peppar mig själv att tänka positivt
och se bortom det mörka o jobbiga
för att hitta den där lilla ljusglimten
unset av glädje
som finns i varje ny dag..i livet
ändå..tippar det över
det blir bara för jobbigt
och jag tappar motivationen
de som aktiveras och vaknar av skratt och glädje
eller vid fysisk aktivitet
rutinerna säger att nu skall sängen bäddas
diskmaskinen plockas ur
dagens måsten förberedas
men jag står handfallen o stilla
för idag hoppar jag inte över några hinder
idag bygger jag dem
och som vanligt har mitt tjuriga envisa jag
alltför stora krav på mig
om jag bara kunde sortera
delegera
hitta en medelväg
näe ..jag skall göra allt ..helst igår
perfektionisten i mig
MÅSTE
men just nu går det inte
jag avskyr att vara fånge i min egen kropp
avskyr..
jag kan bara inte förlika mig med det
men kämpar varje dag med att lära mig att leva med det
ljus o värme Irene
jag är så glad åt
att det är sparkföre den här vintern
det är min vinter-rollator
det gör också att jag kan motionera två pigga glada
Jack Russell med massor av spring i benen
de uppskattar det verkligen och springer
snällt o duktigt i snabb takt bredvid varandra
jag är lite skrajsen att gå i skogen
och släppa dem så de får springa fritt
dels för att jag har mycket svårt att gå på ojämnt underlag
och dels för vargarna som stryker runt här i grannskapen
så därför är den gamla vackra sparken
just nu min bäste vän
jag har fler bästa vänner
...tulpanerna...
det finns nog inget som är så härligt som den där
första krispiga buketten
en ny bukett i veckan är ett måste
så man får en liten föraning om att våren är i annalkande
eftersom februari är en månad
när håret vissnar..huden lyser grå o glåmig
man känner sig tråkig o lätt nedstämd
gäller det att hitta Guldkornen i tillvaron
jag njuter av mitt vackra Matheus fat
fyllt av vackra äpplen
som smakar sensommar..sol o värme
jag blir glad av halssmycket jag fick av dottern
tänker att ..jag är nog lite behövd och älskad ändå
älskad är vår adoptivhund också
han har verkligen "boat" in sig
mår bra är lekfull och bara helt underbar
han var det bästa som kunde hända oss
när gammelhunden Jack flyttade till hund-himmelen
ljus o värme // Irene
polarkylan gör att jag
lagar varm het gryta till lunch
bakar bröd i ugnen
eldar i kakelugnen
plockat fram Tidstrands-filten
allt för att hålla värmen
medan jag löser Melodikrysset (nåja)
o lördagskrysset i Södran
termometern kröp ner under -26 i morse
då är det bistert ute
har tur som en tok eftersom det är lördag
då har jag promenad-ledigt eftersom
gubben tar över då
den här vintern har varit skonsam mot oss
hundarna och mig
lite snö och alldeles lagom kalla dagar
väldigt få där temperaturen ens krupit under -10
när man fokuserar på positiva saker
händer nåt med sinnet för
plötsligt skiner solen och man fylls av energi
den låga bleka solen gör mig lång o smal
raka motsatsen till vad jag i normala fall är
svårt att må dåligt då eller att sluta le
eller bara en sån sak som att igår kväll bjöds
jag på mat hos ABBE:s av gubben
när vi ändå skulle ner på byn för att helghandla
bortskämd javisst
har det oförskämt bra
lever ett enkelt o okomplicerat liv
en riktig lyx-hustru tillvaro
men jag skulle ljuga om jag sa
att det inte är det jobbigt att inte vara "frisk"
att sjukdomen hela tiden vill ta över ens liv
o visst tycker vi olika gubben o jag
i det mesta egentligen
vi är lika tjuriga båda två
men vet ändå vart gränsen går
har som hederskodex att inte säga nåt
som jag önskar osagt när stridsyxan är nedgrävd igen
men visst händer det
att jag önskar honom dit där pepparn växer
pekar med hela handen
smäller i lite dörrar
bara för att sekunden efter ha glömt
vad det var jag var så upprörd över
långsint är jag verkligen inte
eftersom jag är alldeles för pratglad o sprallig för det
jag orkar inte gå omkring o tiga o lida
för då har jag tråkigt
dessutom är livet alldeles för kort
för att gå omkring o tjura bort dagarna
nu sitter vi gubben o jag vid varsin dator
han pluggar läser in Nya Rektorsprogrammet
på Högskolan o gör nu snart sina sista uppgifter
jag Bloggar o tittar samtidigt på Vinterstudion med en ögat
Kalla gick just i mål som tvåa slagen av omöjliga Björgen
en trivsam lördag på Häggliden
där snart mina Mandelmassefyllda bullar kommer
att sprida sin väldoft
eftersom degen just jäst färdigt
och nu kräver min uppmärksamhet
ljus o värme Irene
ordning i kaoset
eller har jag det egentligen
det är inte bara rörigt på bordet
i huvudet snurrar det också just nu
måste få klar min årsredovisning
är ju förvaltare åt en kvinna här i byn
den skall vara inne hos Kommunen innan månadens slut
och i år har de krånglat till den onödigt mycket
det får mig att fundera över
vad jag egentligen håller på med
för att vara God man eller Förvatare
blir man inte vid stadd kassa av
kan jag säga
det är som att jobba ideellt
så inte undra på att kommunen
har otroligt svårt att få tag på folk
som ställer upp
jag skulle tro att kommunen skulle
få anställa ansenligt med folk
för att sköta det som vi Gode män o Förvaltare gör..
nästan helt gratis
äsch...
är nog bara trött idag
och huvudvärken jag dragits med
den här veckan gör mig sårbar o stressad
tänk till..tänk om
vänd på det hela
du gör en insats för en medmänniska
det kan ju inte värderas i pengar
men får som tack för uppskattningen
ett litet bidrag från kommunen
men måste de göra det så jäkla
invecklat och omständigt för att få
ut den där usla ersättnigen
Ursäkta..men vilket tråkigt inlägg idag
skulle tro jag kunde bli utsedd till årets
gnällspik med det här
men jag är tråkig idag
ser tråkig ut
och mår lika tråkigt
tar choklad-pralinerna och
DVD skivorna med Sons of Anarcy
första säsongen och flyr till TV-soffan
(tack Staffan för dem)
kanske går/känns det lättare
en annan dag ..
för redovisningen skall bli klar o komma in i tid
är för envis o sturig för att ens tänka annat..
och skam den som ger sig..
men nu skall jag vila lite
är så förbannade trött....
ljus o värme // Irene
huvudvärken ligger tung idag
igår var en dag jag bara vill förtränga
på morgonpromenaden händer en
ruskig olycka med en bitsk hund
som biter ihjäl en mötande liten Papillon
ibland är det skönt att va fatalist
för visst är det enkelt att tro att ödet grep in här
och räddade oss från vad som kunde ha drabbat mig
och hundarna..
för tidsmässigt skulle vi ha varit på samma plats
då o där det hände..
om det inte varit för att jag stannat till en stund
och hejat på en bekant..
och tur som en tok stannade en för mig alldeles okänd man
varnade mig för att en lös, vad han trodde var en pitbull
anfallit några småhundar längre fram..
så jag vände med sparken o hälsade på en väninna som
jag inte träffat på länge..och tänk
det var precis vad hon behövde just då..
lite fika-besök och lite prata av sig över en kopp kaffe
så inget ont som inte har nåt gott med sig..
heter det ju..och så var det i det här fallet
det här är tragiskt för alla inblandade..
men vad hjälper det mig
jag känner mig rädd osäker och överbeskyddande nu
när jag är ute med mina hundar
vad är det som händer med mig
det här är en känsla jag inte alls är bekväm med
måste bearbeta det här ett tag
hitta tryggheten igen
det är ju därför jag valt att bo i vår lilla by
just för tryggheten..vi-känslan och samhörigheten
den kommer vi att behöva mer än någonsin nu
för "katastrofen" slår strax ner här
jag väntar på en presskonferens
som börjar klockan elva idag
den handlar om byns framtid
överlevnad och tillvaro
man planerar lägga ner största industrin här
275 man man får gå hem..
betänk då att det bara bor runt 1600 personer här
så KATASTROF är en underdrift
att klaga över lite huvudvärk
känns futtigt då
lik förbannat har jag en sprängande sån just nu
ljus o värme // Irene
nu vet jag att jag gör rätt
som lever för dagen
inte planerar nåt eller förväntar mig nåt
tar dagen som den kommer
och hoppas att den blir bra
var och hälsade på min väninna idag
för två månader sedan var hon lyckligt gift
hade familj,villa, bil och sommarstuga
var lycklig och hade allt..trodde hon
hela hennes liv förändrades genom tre svekfulla ord
handlöst föll hon
utan att nån tog emot henne
hela hennes tillvaro rasade
nu bor hon på ett för henne okänt ställe
i en liten trevlig tvåa
traglar för att få ekonomin och livet att gå ihop
kämpar för att återfå tron på mänskligheten
utbytt..ratad o sviken
slickar hon såren
som visar sig vara svårläkta o infekterade
så ta inget för givet
eller nån för given
för denne nåns tankar kan du inte läsa
eller denne nåns handlingar kan du inte göra nåt åt
tre ynka ord
räcker för att rasera ett liv tillsammans
så lev för dagen..
ta inget ..absolut inget för givet
var tacksam över det du har
för ALLT ...
allt är bara till låns
inte bara kärleken
utan också själva livet
ljus o värme // Irene
mitt liv som hund...
livsnjutaren Casper
Casper undrar ..vad äter du Lisa ?
matte försöker ständigt fota mitt fina "underbett"
husse o jag ..vi är livsnjutare båda två
låt mig va ifred !!
blyga Junior vill inte alls fotograferas
det här gör ont..på en liten hund..Junior får dessa sår av o till
här får jag inte vara..tur inte matte ser mig.
finaste killarna på Häggliden..
Stefan 55 Casper strax 7 o lille Junior 5 år
l
häromdagen
berättade jag om huset i Berg/Torsåker
som fyllde mig med skräck när jag var liten
men som nu krympt till ett fint litet pittoreskt ställe
där jag skulle kunna tänka mig att leva och bo
som vanligt när jag har tid över
surfar jag ofta på Hemnet.se
och vad hittar jag där om inte
ännu ett grannhus till mitt barndomshem
"Grundviks"
till det hör det fina slaggstenshuset som kallas kvarnhuset
o som drivits som sommarkafé under några år
som jag också skrev om
i Grundviks hus har jag också lekt ett otal gånger
dock inte inne i själva stora huset
det var jag inte "fin" nog till
men det finns en ingång på gaveln
(den lilla utbyggnaden på gaveln på huset)
som leder upp till en lten uthyrningslägenhet
där var jag ofta som barn
många var de familjer som kom o gick
o alla hade de barn i min ålder..turligt nog
en av dem hette Svälas
o hade en pojke som hette Anders
naturligtvis fick vi inte leka på
betongrampen som leder fram till dammluckorna
och den livsfaliga turbinen
men säg det barn som lyssnar
eller lyder sin föräldrar till 100 %
och nu var vi så stora så Å-gubben
trodde vi inte längre på..
lika lite som jul-tomten som jag upptäckt var morbror Sven..
eller åtminstone hade han lånat hans armbandsur..???
en dag (7 maj 1960) lekte vi glada i hågen nere vid ån
Siw Jansson..jag o Anders Svälas
vi skickade båtar till varandra i den strömmande ån
Anders stod nästan ända nere vid dammluckorna
för att ta emot dem o vi flickor stod på bryggan vid huset
rätt som det är drattar Anders i det djupa strida vattnet
farligt nära dammluckorna/turbinen o en säker död
jag rusar dit..gör allt jag kan för att
få tag på honom ..men gång på gång sjunker han
jag tappar taget..han sprattlar o är tung
jag håller så länge jag bara orkar o kan
Siw springer efter hans mamma o pappa
som kommer efter vad som känns som evigheter
och äntligen får vi upp den nu halvt drunknade pojken
vilken chock men samtidigt vilken lycka
vi..Siw o jag fick 50 kronor (massor av pengar då)
insatt på våra sparböcker av hans föräldrar
och vi..Siw o jag blev veckan hjältar i skolan
så stolta o glada vi var..
tidningen kom o gjorde en intervju
jag blev nominerad till årets hjälte
och en guldklocka var första priset
vilken jag också vann det året
men det fick jag reda på av en "olyckshändelse"
först 4 år senare
min mamma undanhöll det för mig
och gömde klockan o diplomet i sin "värdelåda"
men när vi skulle flytta till Hofors
och vi packade våra saker råkade jag tappa lådan
som gick upp o klockan o Diplomet föll ur
då uppdagades även det sveket
jag var oerhört ledsen..sårad o besviken
jag kan känna den där svarta sorgen o besvikelsen
i hjärtat ännu idag..
så stolt jag skulle varit över klockan
som nu bara blev en påminnelse om
lögn svek o besvikelse..
jag sålde den när jag blev 18 år
för att slippa bli påmind..
den betalade mitt körkort =)
så jag har haft mycken glädje av den i alla fall
"inget ont som inte har nåt gott med sig"
ljus o värme // Irene
MS-tröttheten
går inte att beskriva
den gör mig till fånge i min egen kropp
orkar nästan inte andas
jag är nära att falla i medevetslöshetens ljuva dvala
sover en stund o vaknar om möjligt ännu tröttare
MS tröttheten är så jävla speciell
den går inte att beskriva
och den går inte att vila bort
har i några dagar varit förskonad från den
mått så bra och njutit av varje sekund
promenerat i rask takt (nåja)
njutit av fågelkvitter o det sköna ljuset
som är påväg tillbaka efter vintervilan
nu sitter jag som en amöba
trött tung blek o flämtande
tinnitusen skriker i öronen
och dubbelseendet gör mig groggy
fina mannen min kramar om mig
i hopp om att ge mig lite energi
och peppa mig till stordåd
jag stjäl det jag kan
somnar om i soffan
vaknar svettig o lika trött som innan
eller om möjligt ännu tröttare
en förlorad dag
tur det kommer fler
inväntar den perfekta dagen
med att ge MS vad den vill ha
vila...
för min kropp får han ALDRIG !!
ljus o värme // Irene
allt verkar ha krympt..
http://objekt.fastighetsbyran.se/Templates/Pages/ObjectImages.aspx?source=hemnet&ObjektGID=OBJ2093_1169520466
oräkneliga gånger har jag lekt/sovit i detta hus
bodde av och till i grannhuset under min barndom
det hände att jag dumpades här
när min mor skulle ut på annat håll
hos snälla Edit o Eric
dom var det inget fel på
det var det enorma huset som skrämde mig
och damen de hyrde av..
huset hade två lägenheter då
och "skräck-tanten" bodde i den ena
där fanns den fasansfulla brusande farliga stora ån
som barnen i huset gärna lekte vid
märkligt så litet allt ter sig när man återser
allt som vuxen
nästan som om allt har krympt
jag upplevde huset som enormt
spöklikt o fruktansvärt skrämmande
en lång mörk igenvuxen gång ledde till det
jag måste passera över å-bron
för att komma till det
och "å-gubben" som alla skrämde mig för
var min fasa..min värsta mardröm
idag ser grus-gången bara pittoresk ut
ån som rinner är grund o vacker
ett litet vackert hus
att trivas i och må bra av att bo i
jag skulle kunna tänka mig att köpa det
njuta av tillvaron och allt det vackra runt omkring
titta på den den vackra gamla kvarnen mitt emot
och det gamla slaggstenshuset som använts som café
njuta av vattnets brusande o porlande
ta ett dopp i ån när vädret så bjuder
baka bröd i bakstugan
helt enkelt njuta av livets goda..
kanske dags att ta tag i mina demoner
göra upp med dem en gång för alla
lämna mardrömmarna där de borde vara
väl fördolda o bortglömda
försonas med det som varit
förlåta
det är inte svårt att gå
när vägen är spikrak
men det är sällan så enkelt att leva
varje dag gör åtminstone jag en avstickare
hittar nya vägar att gå på
eller helt enkelt bara går vilse
trots att vägen egentligen är spikrak
varför är det så komplicerat
att ta dagen som den kommer
njuta av den o vara tacksam
göra det man hinner o vara nöjd med det
jag har tagit för vana
att alltid tacka för varje ny morgon
som jag vaknar här i jordelivet
och för den nya dagen som ligger framför mig
rak o fin
ändå tappar jag bort mig stup i kvarten
haft några dagar där jag själv tycker
att jag gått rakt fram..fungerat..inte glömt någonting
gjort allt jag skulle
men inser när jag gör bokslut på veckan
att så inte alls är fallet
jag har medvetet förträngt
en massa "måsten"..
gjort avstickare från dagens schema
tappat bort mig o gått vilse
fast vägen framför mig legat rak o fin
och "måstena" försvinner ju inte av sig själv
ändå har jag skjutit dem framför mig
och nu stressar de mig oerhört
eftersom de borde o skulle varit färdiga idag
eftersom stress är det absolut sämsta
för en redan överbelastad hjärna
har jag bestämt att det som ligger på köksbordet
skall vara färdigt idag
fyra små saker..
skriva i dagboken
skriva färdigt en överklagan til FK åt en vän
sy lite på symaskinen
posta Tradera-paket o samtidigt handla lite
fredags-gott
hur svårt kan det vara
för en sån som mig
helt oövervinnerligt
men jag gör ett försök i alla fall
att inte gå vilse trots en spikrak väg
ljus o värme // Irene
återbetalning
att va gräsänka är roligt i lagom dos
så därför tog jag lilla Skodan och åkte de 15km upp till riks 80
för att möta upp gubben min som samåkte med sina kollegor
från vackra Tällberg
det finns inte många nackdelar med att bo på landet
i en liten by mitt i ingenstans
annat än när man skall någonstans
annat än till Hedemora
dit det går några enstaka bussar under vardagarna
bilen är ett måste och har man inte jobb på orten
måste man ha två stycken
det har vi
jag använder sällan min bil men jag har tryggheten
och vissheten att jag kan åka om jag måste och vill
det är tryggt och skönt och spar mycket ångest
hur man annars skall lösa logistiken
om man inte har nån bil hemma
för här i byn finns det inte heller längre taxi att tillgå
och att vara beroende av släkt och vänner
kräver ju att man har ett sånt socialt nät
och att vara beroende av andra kan vara
nog så jobbigt..stressigt och obekvämt
i många situationer
speciellt om man som vi också har två hundar
som gärna vill följa med
men vill man som jag bo här i byn
hellre än där maken jobbar
får man ta omaket och se till att göra
det så enkelt och bra som möjligt
då är två bilar ett måste
och att man får "offra sig" och hämta gubben ibland
både vid riks 80 eller vid jobbet efter
nån trevlig kväll med kollegorna..
men det gör jag så gärna
om inte annat för att visa att jag
tycker om honom ..
vill visa min uppskattning
och för att bjuda tillbaka lite
lite återbetalning för att han alltid finns här för mig
ljus o värme // Irene
är gräsänka
har haft fikabesök på fm
av bästa Nilla
fixat o trixat lite mitt på dan
ni vet sådana där tråkiga måsten
men har oxå vilat o bara haft det gott
nu på kvällen har jag
snott ihop en fräsch sallad o bakar nu bröd
ett par pain riche
väntar Lisa-besök
en helafton med bara babbel o bubbel
kommer det att bli
för när katten är borta
dansar råttan på bordet
väninne-prat är viktigt
ett måste för att må bra
så skönt att bara ventilera sig lite
lätta på trycket
få skratta mycket
i trevligt sällskap
sånt ger energi
nu vill jag inte förringa mannen min
men inte kan han prata
som vi kvinnor kan
men jag hoppas han tar tillfället i akt
att ha lite trevligt han också
under vistelsen i Tällberg med sin kollegor
o har han inte det
så får han skylla sig själv
för jag passar då på
ljus o värme // Irene
livsuppgift
idag har jag haft som uppgift att gå igenom alla
våra försäkringar..pensionsspar och våra testamenten
och det viktigaste av allt
gå igenom det jag en gång skrivit ner
ang. hur jag vill ha det kring min död
begravning o allt bestyr däromkring
och även vad det gäller organdonationer
nåt vi bestämt att göra för att underlätta för den
andre utifall nån av oss skulle falla ifrån
klart att man skall göra det så enkelt
för varadra som möjligt när det gäller just detta
så idag har jag skrivit om min önskan
så den är up to date och gäller tills jag
skriver ner nåt annat..
att ringa till förs.bolagen för att kolla avtal,
vad som gäller etc. tog hela fm. i anspråk
blir galen på all denna väntan ..knappval..
pausmusik och efteruppringning
där man skall tala om vad man tyckte om samtalet
man just haft..
men nu tror jag vi har koll på allt o alla gruppliv
efterlevande o förmånstagare
att kolla pensionssparande var gjort i ett ögonblick
spar ju inga astronomiska summor direkt
vilket jag naturligtvis förbannar idag
när jag snart är där..
alltså framme att snart börja ta ut besparingarna
däremot kollade jag efterlevandeskydd
förmånstagare o när jag kan börja ta ut
mina surt sparade pengar..
gissa om jag kommer att bli smal o snygg
när jag ernått 65 års ålder
o skall leva på just ingenting..
tacksam idag över att jag har en ung
o hårt jobbande gubbe som kan försörja mig
..fniss
testamentet vi skrivit var ganska nyss uppdaterat
och där är vi helt överens vad som gäller
och vi har bestämt att berätta för barnen också
så det inte uppstår några " komplikationer"
när det gäller det eventuella arv de förväntar sig =)
så dagen har varit både berikande
lärorik och oerhört energikrävande
eller rättare sagt tålamodskrävande
men nu är det gjort
och jag sitter nöjd och belåten med
nybryggda kvällskoppen Zoegas
ljus o värme // Irene
är så glad idag
har blivit bjuden av min Loppis väninna på
inklusive middag lördagen den 21 april
som tack för att jag hjälper dem med säljsidan
samt för att jag fyllt 60år
visserligen snart 6 månader sedan
men det har inte dykt upp nåt förrän nu
som jag verkligen velat åka o se
det här är nåt jag verkligen ser fram emot
jag gillar verkligen den mannen o hans humor
möjligen är det här enda gången som tiden inte rusar
när man har nåt man verkligen man väntar innerligt på
dagen har gått i glädjens tecken
först den bokade revyn
sen åkte vi in till stan (Hedemora)
för att fira (läs serva lite) dagens namnsdagsbarn
Viktor
vi eller pappa Stefan gjorde lite lägenhets-fix
jag hade som vanligt med lite "presenter"
som jag hoppas passade och gav glädje
och som tack blev vi bjudna på den
mest delikata hallon-panna cotta o gott kaffe
både på mat efterrätter o bakverk
nu tänker jag avsluta dagen med ännu nåt trevligt
skall titta på Så skall det låta
som har ny-premiär ikväll
en lugn energi givande helg börjar gå mot sitt slut
nu väntar en ny intensiv vecka
med allt vad det innebär
ljus o värme // Irene
afrosidiaka
vänninan lade ut en rolig historia idag på FB
I baren:
- Får jag bjuda damen på en whisky?
- Tack men jag avstår, jag känner av det i benen.
- Hur då? Svullnar dom??
- Nej. De går isär...
ajdå.. inte undra på att jag är trött o sliten
för lite besvärande känns det
att det i mitt barskåp endast står whisky
och dricker jag nåt med alkohol i här hemma
är det alltid en sådan =)
tänk om vännerna får för sig nu
att det är därför jag är så trött jämt
eller som vänninan sa menande..
nu vet jag varför du har en trött och utarbetad gubbe
hur som helst en whisky smakar alltid bra
ännu bättre nu när jag vet varför
så en sån får det nog bli till "fredags-myset" ikväll
ha en bra fredagskväll ni också
ljus o värme// Irene

gammal kärlek..
vaknar till ett vintervitt landskap
hur mycket jag än ogillar kylan
så är snön otroligt välkommen
det blir ljust ute och de slumrande sinnena
vaknar sakta till liv igen
för en känslomänninska som mig
är ljuset otroligt viktigt
de här mörka gråkulna dagarna
vi haft större delen av vintern
suger musten ur mig totalt
jag får tvinga mig upp och ut
vore det inte för två glada pigga hundar
kom jag nog inte ut överhuvudtaget
har en klok och förståndig man
som vägrar stryka mig medhårs
när självömkan är som värst
jag försöker lirka med honom
fjäskar tom för att han skall
åka ner till affären och veckohandla
så jag slipper fixa till mig och gå ut bland folk
men där blir det kalla handen
jag biter ihop tjurig och butter som en sexåring
åker iväg och handlar själv då..
ändå måste jag medge när jag kommer hem
att det var trevligt att komma ut lite
jag är stolt över att jag klarade det
som sagt ..han är klok min man
fast jag inte alltid tycker så
får lite dåligt samvete över att jag inte
altid uppskattar honom eller över att jag
är lite dålig på att visa det
men efter över trettio år tillsammans
är det lätt att ta varandra för givet
men glöm det..
det är livsfarligt
har två nära väninnor som bittert
fått erfara det..
oavsett anledningen till varför man blir lämnad
genom döden eller svek
det spelar ingen roll
sorgen och smärtan är lika svår hur som
för att mista nån man håller av
ger ett livslångt ärr i själ och hjärta
så var rädd om varandra
våga visa att du älskar
bjud på dig själv
visa kärlek och du får kärlek tillbaka
eller som jag ofta upprepar
gör gott o det goda kommer till dig
ljus o värme // Irene
Veterinärbesök
idag var jag iväg o vaccinerade vovvarna .. så nu klarar vi oss i två år mot eventuella Parvovirus o annat oknytt..
Passade på att be farbror veterinären om en liten hälsoundersökning på en gång..
vi visade tänder..lyssnade så hjärtat slog..kollade ögon o öron o till sist var det bara den förhatliga vågen kvar..
Vi är numera stolta ägare till en stor påse Royal Canin dietfoder..
Annars var det mesta frid o fröjd Casper uppskattade inte sprutan utan grät högljutt o ville bara upp i mattes famn..
Tuffa-Junior lät sig undersökas sprutas o pillas på de ömma tassarna utan så mycket som ett pip..
Eftersom hans päls ser ut som en maläten tröja pg av kortisonet han ätit i över ett år nu beslutade vi att trappa ner medicineringen för att avsluta den om fjorton dar.. och så ber vi till universum att bölderna mellan tårna håller sig borta nu..
Det uppstod lite palaver vid betalningen då jag i vanlig ordning sade deras "personnummer" men ingen Casper dök upp på dataskärmen.. vi kollade i hans papper o hittade ett annat födelsedatum på ett papper o vips var han tre år äldre :(. alltså en pigg o glad 10 åring !!!
Nu är/var jag ju ganska säker på att han fyller 7 nu i februari o inget annat .. men fick ändå lov att fråga hans f.d. matte hur det var med den saken.. och jo då det visade sig att vet. från Stigsbo skrivit helt fel födelsedatum på lilla älsklingen vid förra vaccineringen.. tur var väl det..
att jag hade rätt alltså ;)
Det var väl det mest dramatiska som hänt idag
just nu delar jag sängen med tre "killar"
Så det är ju inte undra på att jag inte kan sova..
Alla tre snarkar dessutom..
jag är inne i en sån period då sömnen lyser med sin frånvaro
Då är det gott att ha iPhonen att blogga med och kanske ta ett parti WF som bitit mig totalt..och det är jag absolut inte ensam om..nästan alla mina vänner spelar ..
hur jag klarat mig utan min iPhone tidigare begriper jag inte idag ..
jag har gått o blivit en riktig telefonnörd
på gamla dar..
men roligt har jag med den .. så vad spelar det för roll..
Ljus o värme Irene

oupptäckta mål hägrar..
i med och motgång fångar jag dagen
idag har dagen fångat mig
försöker mig på att sova ytterligare en stund
i väntan på att återta makten över livet
min envishet..livsvilja o nyfikenhet hjälper till
och tillsammans försöker vi att återinta
den här skraltiga lekamen jag dras med
vila är en nödvändighet idag
och vila får den...
har liksom inget annat val..
trots att hela livet består av val
ges jag inget sådant idag
jag låter smärtan sömnen o helandet
ta över min kropp
i hopp om att den skall ge med sig
och lämna mig ifred sedan för ett tag
ge mig frist och ork till återhämtning
så jag o kroppen kan gå vidare mot nya
oupptäckta mål..
ljus o värme Irene