Dagbok om livet o dess ljus o mörker

ja det känns bra att blogga igen

trodde ärligt talat att jag aldrig mer skulle kunna skriva en rad till här

sorgen efter Casper var så monumental

så jag bara gav upp allt

det gjorde för ont att gå in här o fortsätta mina uppdateringar

 

men nu är det ju så att tiden läker sår

vi har gått vidare

o vi har fått en ny kärlek att ta hand om

Olle är en kontaktsökande liten orolig hund

så det finns liksom inte tid att sörja Casper mer

för vi måste ge denna vänliga kärlekstörstande hund allt vi har

vi tänkte inte ta med hans alldeles för lilla säng 

när vi hämtade honom i Ronneby

men vi tänkte ganska snabbt om

o förstod att den skulle vara hans enda riktiga trygghet

den första tiden o så har det varit

numera alternerar han glatt mellan de tre hundsängarna

som finns i huset

vi förstår o känner att nu är han trygg o har landat

om än kanske lite vingklippt o fundersam

men landat har han o numera funkar vardagen helt ok

separationsångest kommer han nog alltid ha

då vi slet upp honom från hans älskade familj

o for iväg 60 mil med honom utan att egentligen

veta eller känna till vad hans behov eller hur han var

Tänker ofta numera,

att skaffa aldrig hund om inte du är o förblir den familj

han kommer växa upp o bli gammal o somna in hos

för det kan vara en enorm sorg för en hund att byta familj

ibland kommer den aldrig över det

så vi har haft en enorm tur att det gått så bra

för det är ju andra omplaceringshunden vi har nu

så det finns solskenhistorier också, 

 

promenader som ibland innehåller bara dofter att kissa över

o ibland även lite spänning 

men som tur är har dessa "skit-fåglar" flyttat nu

så jag slipper hålla kolla på varje steg vi tar runt dammen

 

idag är det tänkt att jag skall baka lite

har i alla fall tagit fram alla ingredienser

men med den farten jag har just nu

är jag tveksam till om det blir nåt av

 

det eländiga är bara att så har jag gjort ett tag nu

så vet inte riktigt i vilket hörn jag skall börja 

för att komma ifatt o må så bra som jag gör när

"måste göra listan" är avprickad o klar

pedanten i mig är riktigt kantstött o uppgiven just nu

ingen bra strategi att skjuta upp saker alltså

oavsett hur trött kroppen än är

men en olöslig ekvation för energin finns bara inte

men glad, envis o nyfiken är jag fortfarande

o med de tre egenskaperna klara jag mig riktigt bra för tillfället

 

hörs imorgon // Irene