Den här fina lilla herren har mått dåligt inatt
Jag vaknade av att han hässjade så otroligt o låg alldeles stel som en pinne
Vi gick ut lite på en kiss o bajsrunda i mörkret, båda två lika mörkrädda
efter det lugnade det ner sig o vi sov sked fram till kl 7
Vi var in till stan på lite ärenden igår
det är med ångest man åker åt det hållet numera
för under ett år har man jobbat på vägen mot Stjärnsund för att förbättra den
och färdigt 2018
gäller inte längre utan nu är det
2019 som gäller
I stort sett det enda som hänt är att idag är vägen sämre än någonsin
en mil lång grus o lerväg, typ
Vi som har två nya bilar känner ångest varje gång vi måste åka milen det handlar om
Man tänker sig noga för
samlar ihop saker som skall uträttas
åker med stor ångest o utan glädje
o får hela tiden upprepa mantrat
"Tänk så bra det blir när det äntligen ör färdigt" 🙏🏼
Fast visst önskar jag att jag hade en gammal lastbil eller ett terrängfordon istället för en fin ny Renault att åka i
Nåja, det finns allvarligare saker att fundera på
Som att idag var det halt på vägarna
o jag har flera lång-pendlare i familjen som jag oroar mig över
Man upprepar hela tiden på radion att det är halka än här o än där
Det var minus 2 grader nu på morgonen o alldeles vitt i gräset
Vackert som bara den men allt detta förtas av alla maskiner man ser där nere
på den förbaskade men ack så livsnödvändiga vägen
Ni blev utan uppdatering igår förresten för jag somnade helt sonika ifrån er
Min fatigue (trötthet) är mitt livs kamp just nu
Vi slåss emot varandra dagligen o ännu så länge har jag inte lyckats vinna över den 😔
//Irene