Moloken

Vi närmar oss midsommar
o nu börjar jag bli klar i trädgården 
i alla fall m sommarblommor 
o även i växthuset som nu är knökfullt


Lådan utanför växthuset som Stefan byggde åt mig
blev toppenbra o där växer nu squashen tacksamt

Lite stolt över växtligheten i växthuset är jag allt
då jag dragit upp varje liten planta själv
både gurkor o tidiga tomater håller på att sätta frukter nu


Pionen som fick flytta med oss till nya huset verkar trivas lika bra som jag
Att gå runt i trädgården o pyssla 
ger mig ett oerhört lugn 
jag går ut så fort tillfälle ges
o då rensar jag tankarna från sånt 
som inte skall ha plats i hjärna o hjärta 









Det har blivit många amplar i år
varför vet jag inte det har bara blivit så
Men har ju naturligtvis annat också


nya landet jag håller på att anlägga börjar ta form o kommer att växa successivt under sommaren
inget blommar där ännu
men återkommer längre fram med en lite färggladare bild 



helgen som gått har kantats av dubbla känslor

den jobbigt sorgsna känslan 
av att vi inte ens gavs möjligheten 
att tacka ja eller nej till ett fint kalas
eftersom vi aldrig blev bjudna

o förmånen o glädjen i att få umgås med några av barnbarnen 

Så hur som var det fullt ös 
I lilla huset på Klacken 


därför försöker jag planera in lite höjdpunkter under sommaren
bara för att ha nåt att se fram emot
För i synnerhet jag älskar ju allt skoj 
o vill om jag orkar o kan..
vara med på ALLT som händer !
mannen min är lite mer selektiv
men hänger oftast med i alla fall

Har ju alltid varit den som fixat fester
tidigare i livet 
innan rullgardinen drogs ner...
pga av en skitsjukdom
så jag blir överlycklig när det på ett eller annat sätt bjuds igen 
o det var väl lite det jag hoppades på
när orken o energin pga av ett eller annat sätt inte längre skulle finnas där


Dricker upp mitt 10:e kaffe
funderar lite på livet o dess vinklingar 
inser att det är alltid bäst att bara se framåt 
för i backspegeln finns även sånt som inte borde tynga ens vardagstankar
sorgsenhet bara tynger ner dagen 
så lämnar det därhän
Antalet Livsdagar är ju på fel sida om strecket numera
så se framåt med glädje o förväntan
bestämmer jag mig för o mår gott igen


Om inte annat kan jag ta skogsrundan med vovvarna 
för på den hittar jag alltid energin o glädjen igen 


Nu ser jag fram emot att träffa lilla Skodan igen
som numera bor i Karlskrona 
där hon kommer vara till glädje o stor nytta i sommar 



Frid Irene
 






1 Fyrtiotaggare.com:

skriven

Det måste verkligen vara en oas i växthuset. Så fint.

Svar: Ja växthuset är min tillflyktsoas. Ofta bara sitter jag därinne m kaffekoppen o njuter av att nästan "se" hur det växer o gror.
Irene Ek-Andersson

Kommentera här: