Minnen med smärta o i glädje

 
igår var jag på Smedjan på Myggjagare o Näbbstövlar
en musikalisk resa från 50-tal till 70-tal
för mig var det dock en både smärtsam 
men samtidigt också en trevlig upplevelse
när tonerna av Han måste gå
Gunnar Wiklunds paradnummer från 1960 spelades
grät jag faktiskt 
tänk att minnen kan göra så ont 
Jag kastades tillbaka till en 9-åring
som aldrig känt sig välkommen eller älskad
men som låtsades att det var hennes "icke närvarande" pappa som ringde
o drömde om hur han skulle säga att han saknade henne o älskade henne
o att mannen hennes mamma umgicks med just då
kunde dra för nu skulle han komma tillbaka
 
 
nåja, åren gick o jag blev en brådmogen men ansvarsfull tonåring
som olovandes for på Rockfestival, började luta åt "vänster"
mest bara för att det var riktigt inne just då
o man ville ju vara med i "innegänget"
 
 
köpte Gul o Blå jeans o Skepparkavaj
o Palestinasjalen var ett måste
 
 
 
blev ihop med en "popbands-musiker"
o då i mitt tycke Hofors snyggaste kille
o även mest eftertraktade ...........
 
 
 
bara för att stunden senare kastas in i 70:talet
spela ABBA o Rösta NEJ till kärnkraft
inga motsättningar där inte =) 
på 70:talet var allt tillåtet,
nåja, nästan i alla fall
 
o trots ej fyllda 20 
få egna barn o stor familj
där kärlek alltid givits o aldrig saknats
om än föremålen skiftat
 
som sagt det var en berg o dalbana för mig
från det lilla oälskade oönskade barnet
till tonåringen som gjorde revolt o växte upp alldeles för snabbt
till att senare bli den ansvarsfulla (nåja) mamman
 
 
idag är jag snart fyllda 65 (om en månad)
nöjd med livet o otroligt tacksam över hur allt blivit
jag ser sällan bakåt
eller känner bitterhet över det som varit
jag har lagt allt mörkt bakom mig o lever i nuet
har en otroligt fin stor familj
den absolut bästa mannen man kan få/ha
bor på en underskön plats
o mår så gott just nu att jag är smått euforisk
  
o ändå kan en enda lite låtrad
få mig ur balans o bli smått melankolisk
 
 
men å andra sidan
jag är ju inte mer än männsika
 
Frid Irene
 
 
1 Ina :

skriven

Tack för ett så fint inlägg att läsa <3

Svar: Precis såhär var och är det, livet ger o tar, bara att hänga med på resans gång o göra det bästa du kan under tiden. <3
Irene Ek-Andersson

2 Lena S:

skriven

Tack för ett så fint inlägg du delade med dig av! Det är så mycket musik ifrån den tiden som gör att en massa minnen helt plötsligt bara kommer till en. Skönt att ditt liv blev så fint o bra ändå.
Kram från mig, Lena

Svar: Jag bestämde mig för att inte bli bitter eller bli ett offer, vilket visade sig vara en bra strategi i slutänden. Har fått o gett så mycket kärlek som vuxen så det uppvägt min kärlekslösa barndom.
Jag är otroligt tacksam o ödmjuk över att ha fått det så otroligt bra, trots en dålig start 😍 kram
Irene Ek-Andersson

Kommentera här: