jag dras obönhörligen mot vattnet
går utmed strandlinjen med hundarna
på den barkbelagda mjuka slingrande stigen
här tankar jag energi, gör mig av med oro
skickar negativa tankar ner i det mörka djupet
här får jag ro i själen
här duger jag som jag är
tillåter mig att tycka om mig själv
rensar hjärnan från gammal "skåpmat"
här får jag vara för tjock
rynkig o luggsliten av livet prövningar
vattnet är helande för mig
jag dras obönhörligen mot det
kan inte leva utan det
är uppväxt vid vatten
har alltid dragits till det
älskar det blå ljuvliga glittrande
samtidigt så mystiska o farliga
vattnet är lite som livet
ibland lugnt o stilla
ibland stormar o bråkar det
ibland varmt o omfamnande
eller som idag isande kallt o ogästvänligt
ändå älskar jag det - precis som med livet
Frid Irene