konstigt hur fort tiden går

trots trist väder o noll badande
plötsligt är det onsdag
o halva sista semsterveckan är nådd
 
 
sista veckan som är bara VÅR
 
 
den här veckan är alltid "barnfri" numera,
måste fri
o sista chansen att gå ner i varv
 
det är veckan då vi summerar sommaren
o året som passerat
då vi  trevande o försiktigt jobbar på
att hitta glädjen, kärleken o orken igen
till jobbet, till livet o till varandra
 
alla saker som måste vårdas på sitt sätt
för att ens orka vidare
vilja vidare
kunna gå vidare
 
jag är mycket noga med att hitta "go-känslan"
innan vardagslunken pockar på
som trist nog snabbt tar över
o ganska kvickt övergår i stress,
sömnsvårigheter, irritation o magbesvär
o därmed är också 5 veckors semester som bortglömd
 
snart är Augusti här o hösten börjar göra sitt intåg
hur vi skall klara mörka oktober november o december
det vill jag inte ens fundera över nu
den dagen den sorgen
 
 
men visst finns det lite fjärilar i magen
när tanken dyker upp
 
har börjat äta högdos med D-vitaminer
o hoppas att det hjälper mig genom vintern
 
jag vill ju så gärna tro att jag kan o orkar allt
är en superkvinna trots alla skavanker
för hur jag än jobbar på den biten
synkar inte hjärnan o min skraltiga kropp
 
jag vägrar inse mina begränsningar
slåss som Don Quijote mot väderkvarnar
eller vad det nu är som står i min väg
jag hoppar utan fallskärm
landar hårt ibland
lär inte av mina misstag
utan bulldozar på utan att tveka
eller låta mig hindras
det finns inga hinder som jag inte försöker riva
eller ta mig över
 
MS-tröttheten däremot är en djävul till kompis
den är näst intill obemästbar
men just nu leder jag med 1-0 emot den
o hoppas att det så förblir ett bra tag framöver
 
må jag få vandra i "ljuset" ett tag nu
för när "mörkret" hälsar på är det inget kul
livslusten tar den, kämparglöden släcker den
o likheten till Don Quijote är långt borta då
då liknar jag mer en strykrädd darrande hund
som drar in svansen mellan benen
o gömmer sig under sängen
 
hur som helst
denna vecka jobbar jag på allt det goda i livet
letar guldkorn i allt
vänder på alla negativa svar, handlingar
till ett enda långt kärleksrus
 
eller det gör jag ju inte alls
men jag gör så gott jag kan
o det är inte fy skam
 
frid Irene
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :