det blir ett kort inlägg idag

solen skiner fåglarna kvittrar
jag mår så bra när jag går på promenaden
det känns som att jag kan gå hur långt som helst
o kanske är det det jag gör
 
går för långt
 
 
för så fort jag kommit hem
stängt dörren om mig
går luften ur kroppen o jag blir som en stor flegmatisk valross
grinig, håglös, blekfet o så ini dödens märgtrött
 
det finns så mycket jag borde
som jag skulle kunna
roligheter bara jag tar tag i dem
men det finns ett STORT aber
kroppen ställer inte upp
 
jag sover bort mitt liv just nu
sover 10-12 timmar om nätterna
sover middag o vilar dessemellan
 
nu hoppas jag det bara är en släng av vårtrötthet
jag ha en tendens till att få det
jag som gillar hösten mycket bättre
ljuset o solen o för all del våren
ställer en massa krav på mig
 
som skinande nytvättade fönster
omplanterade blommor
hundhårsfria-golv o dammfritt till perfektionism
bruna smala ben, korta kjolar o sandaler
 
inget av detta kan jag ställa upp på just nu
vill bara sova o kanske till o med gråta en skvätt
jag som aldrig gråter över mig själv eller min livssituation
kanske är det det som fattas
att få grotta ner sig lite o riktigt dregla ner sig i självömkan
 
jag läser allt jag kommer över i Mindfulness
inser att jag redan lever så
för dagen, i nuet
 
men Fatiguen eller om man så vill Hjärntröttheten
den rår inget på just nu
inte ens min järnvilja o min enorma envishet
 
 

imorgon hoppas jag det känns bättre
 
Frid Irene
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :