lille Junior som börjar må bättre i sitt ben
tycker att jag borde leka med honom
han vet eller fattar ju inte varför "inte"
utan tycker att jag bara är allmänt tråkig
igår travade han efter mig hela dagen
med en "pipis" han letat fram från gömmorna
det är så svårt att motstå dessa rådjursögon
så jag får nästan ont i magen
nåja, jag försöker köra med hjärngympa istället
då han får söka, tänka lite o göra stillsamma trix
fast visst märks det på honom att jag är "supertråkig"
annars för jag en ojämn kamp just nu
mot bakslag i flunsan i form av feber o allmänt ont överallt
igår var det riktigt jobbigt, smärtmässigt
o jag golvades rejält ett par gånger
envisheten fick ge vika till slut
o jag fick ta till det grova artilleriet
vad det gäller smärtlindring
vilket innebar tidigt sänggående då dessa medikamenter
har den inverkan på mig att jag bara vill sova
eftersom det kändes något bättre idag
så tyckte jag att det var städdag
men se det tyckte då inte kroppen
men jag mutade den med Skedvi-bröd, Zoegas o lite energidryck
o se det hjälpte såpass att huset nu är städat
det är rent i sängarna o tvätten både torkad, vikt o undanlagd
visserligen tog det hela dagen i anspråk
men vad gör väl det, för jag har inte bråttom
eller det har jag väl egentligen
men därvidlag är kroppen totalt omutbar
ALLT o då menar jag allt, skall gå i dennes takt
annars går det inte alls
efter slutfört arbete, satte jag mig nöjd o belåten
i solen på baksidan
o trots att det inte är Kanelbullensdag
intog jag ändå en sådan
för det var jag värd
en nöjd o belåten Irene sippar nu på lite kvällskaffe
njuter av "ren-doften" i huset
det finns bra dagar o så finns det bättre dagar
summerar jag dagen tillhör den här det sistnämnda
trots protester o kinkighet från min tjuriga kropp
för jag mår så bra
nu när det "mörka" försvunnit
o jag både hör fågelsången o ser solljuset igen
Frid Irene