så gör jag ännu en djupdykning i mörkrets hålor
detta trots att jag bestämt mig en gång för alla
att aldrig besöka dem igen
maran är tillbaka om natten
även de "förbjudna" o nattsvarta tankarna
ännu är de inte högljudda o pockande
men de finns där,
jag är låg, har tappat självkänslan,
ser bara fulheten i spegeln
leendet som annars är mitt signum
ser mer ut som en grimas
sorgsenheten är monumental
värdelöshetskänslan överväldigande
älskade livsglädje, vart tog du vägen
det är tvära kast mellan himmel o helvete
förmodligen spelar energilösheten stor roll
o att den lilla ork jag hade for sin kos
under de veckor jag dragits med influensan
jag finns, jag är o jag vill
men orkar inte just nu
vilar lite till o hämtar energi
god energi som läker en trasig själ
den där trasiga själen som aldrig blir nöjd
inte är någons första val
inte duger
Namaste // Irene
Styrkekram <3