den tog orden o skrivlusten ifrån mig också
hundra gånger har jag säkert börjat skriva
för att radera o trevande försökt börja om
inget har känts bra utan jag har bara stängt ner
o gått från datorn sorgsen o tom
vet inte om det är en liten påverkan i det kognitiva
eller om det helt enkelt är den monumentala tröttheten
som gjort mig skriv-förlamad
livet är ju inte alltid spikrakt
men just nu är det onödigt krokigt, bökigt o stappligt
jag känner mig moloken o är blåslagen hel o hållen
ser ut som om jag vore sparkad av en häst på benen
efter att ha gått in i allt som "sticker ut" här hemma
lemmarna lyder inte hjärnans signaler
utan slänger o spattar lite som de vill
jag har "horn" i pannan efter att ha slagit i huvudet i dörrposten
jag har rivsår på en bröstet efter att ha gått för nära
en aluminiumlist på en dörr i badrummet
jag har BAUTA-stora blåmärken på benen
o ena armbågen är svullen som en tennisboll
då jag slagit i den i dörrposten
ungefär på den nivån funkar jag o kroppen ihop nu
vi umgås men vi kommer inte alls överens
jag som trodde mig komma överens med de flesta
o så går jag o blir osams med mig själv
vilken ironi
inser nu hur viktigt vänskap är
för utan den dör man lite grand
Frid Irene
