dagarna kommer o går
jag sköter hemmet, mig själv o hundarna i vanlig ordning
om än med mer ansträngning än innan flunsan
jag gör så gott jag kan
men just nu är det liksom inte nog
jag känner mig otillräcklig o värdelös
o tar åt mig för allt som kan tolkas som "negativitet"
vill ju egentligen bara höra hur "bra" jag är
allt annat kan förbli o stanna i tystnad
för som det nu är
så gör jag så gott jag kan
är som en torr tvättsvamp
som suger upp allt den kommer åt
vattnar man den växer den sig stor o stark
lite så är min "svampiga" själ just nu
allt tar mycket längre tid
kostar på dubbelt så mycket mot innnan
suger musten ur mig
o lämnar mig i en blöt energilös hög
jag är ett vrak
vill så mycket ...förmår så litet
trotsar jag min kropp o min energilöshet
o straffas jag dubbelt upp
då hittar jag mig själv skakandes i nåt hörn
varifrån jag inte orkar ta mig bort
det är en ojämn o väldigt odemokratisk kamp
inget är på lika villkor just nu
utan jag får vackert böja på nacken
o finna mig i att vara besegrad av min oinbjudne hyresgäst
bestämmer mig för att låta det vara så
o se tiden an..
än att bjuda upp till kamp igen
kanske är det här "jobbiga"
en fingervisning om att ta det lite lugnare
låta allt ha sin tid eller ta sin tid
jag är ju egentligen "leendet" själv
o visst finns det kvar,
det är inte det som är bekymret
det är "orken, energilösheten o maklösheten"
som är jobbig just nu
jag pladdrar på som vanligt
försöker vara social
gör vad jag kan för att känna mig fräsch o fin
ja, jag gör så gott jag kan
som att tex baka en Budapest till "fredagsgottet"
den blev lite övergräddad o sprack
vilket passar rätt bra in på mitt liv just nu
men god var den
eller som bara det lilla att jag gjort en "utkik"
åt nyfikne Casper,
min plantor håller ju på att ta över hela huset
som sagt jag gör så gott jag kan
Frid Irene
gott fredagsfika :D