Dagbok om livet o dess ljus o mörker

måste i ärlighetens namn säga

att i dessa surväderstider vi återigen har

testas min kärlek till vovvarna till bristningsgränsen

som om det inte var nog med lera o grus

vaknade jag till ljudet av en illamående hund i morse

 

dagen kunde ju börjat bättre måste jag säga

för när Junior äntligen fått upp allt

o varit ut i ösregn, stormvindar o mörker med matte

började jag känna att min kropp också var i uppror

 

som tur var hittade jag en Resorb i medicinlådan

o med den i magen lugnade det värsta upproret upp sig

 

jag/vi har mest vilat idag

o nu när mörkret lagt sig igen

ja då vill vovvarna plötsligt ut

o bråttom verkar det att vara

så laddad med reflexkläder, storstövlar o ficklampa

står jag nu redo att gå ut

 

fast måste säga att jag gör det under tyst protest

för när jag ville ta den där em. promenaden

fick jag noll respons, men nu när mörkret ligger

ja då passar det

 

det blir inte alltid som man tänkt sig

idag var en sån dag

 

Frid Irene