alla i huset sover utom jag
har tittat på några gamla avsnitt av
Special Victim unit
i väntan på att den där varma mjuka känslan som kommer alldeles innan man somnar
skall dyka upp o bjuda in mig till sömn o nattro
inatt verkar den utebli
det händer ibland
Det är då tankarna kommer
o den där oron / ångesten
som alltid lurar i bakhuvudet
dyker upp
i mörkret växer allt,
som mina rädslor
Känslan av otillräcklighet,
att inte duga till
att ha gjort fel
I mörkret bleknar min styrka
livsglädje, kämparglöd o humor
Kvar blir bara en ångestfylld Irene
som kämpar mot sina demoner
Natten, mörkret o sömnlösheten har den negativa effekten på mig
Jag är stark o orädd o hundra procentigt lojal
när det gäller min familj, min vänner
Jag förvandlas till en tigrinna om nån behandlas illa eller fel
fast jag egentligen är en ängslig o rädd gasell
Avskyr dessa vakenätter
tänker på allt jag missat
borde gjort, måste göra
inte klarar av, klarar av men inte gjort,
kanske sagt, borde sagt
snart ringer Stefans klocka
det är så skönt när han går upp
tänder i huset, stökar runt, gör eld i spisen, brygger morgonkaffet
då infinner sig lugnet i mig
jag känner mig trygg igen
Där o då brukar jag slumra in
o ta igen ett par timmar av den förlorade nattsömnen
Så här ligger jag i väntan på det
Frid Irene
