en ruggig o kylig novembermorgon
men lika vacker som vanligt
jag borde njuta o bara gå omkring o le
men mår så galet dåligt idag
att jag inte ens förmår mig att kamma håret
vet inte om det beror på den tuffa medicineringen
eller om magen o det som brukar må bra i kroppen
pajat ändå..för nu är det rejäl kortslutning
magen gör ont o gör mig riktigt låg o darrig
och hur jag än försöker vill inte motorn starta
jag känner mig gråtmild o håglös
vet att jag borde o egentligen måste
åka till grann-byn o handla mat
träffa min Loppis-väninna som jag saknar
träffa min Lisa för det var länge sedan
se om min "skyddsling" o betala hennes räkningar
men förmår mig inte till nåt av det idag
så det får bli en dag till rekreation,
retreat o påtvingad vila
tur jag lärt mig leva med att vara
det jag ofrivilligt återgått till
efter en makalös sommar o höst
som varit fylld av glädje, energi o full action
till att vara "varannandags-människa"
den där som ena dagen sprudlar av liv o energi
för att dagen efter vara totalt energilös o spak
med lite perspektiv på allt
så är det inte fy skam det heller
för jag har ju förmånen att kunna "tanka"
den där dagen som batteriet är urladdat
o kan om jag bara är förnuftig o smart
älska dagen som har lite energi o glädje
nu måste jag dock bita ihop
dra mössan över öronen o gå ut
vovvarna behöver lite motion
jag däremot behöver vila
men vet att bara jag tar mig runt Klacken
så väntar TV-soffan igen o nån gammal repris
hundarna är min livlina sådana här dagar
utan dem skulle jag nog inte ens kliva ur sängen
fast om jag skall vara ärlig
så önskar jag dem dit pepparn växer just nu
för jag orkar egentligen inte...
men måste o vet du..
man klarar mycket mer än man tror sig om
frid Irene
Vännen, du skriver så fint, så rent och så rakt in i själen! Jag vet nog lite hur din dag är , men tillsammans får vi lyfta varandra ibland!!! Det gör ont i mig när det gör ont i dig!! Men nu skickar jag lite kraft av mina batterier till dig!! Kraaaaam, kraaaaaft jaja